Igår var jag en sväng på apoteket för att inhandla lite allergimedicin åt husets tonåring. Jag passade även på att lustshoppa tandkräm och lite andra hygienprodukter. Bland annat en tvål som skulle vara gynnsam för den så kallade intimhygienen, så kallad kärringtvål. Efter tre rätt saftiga penicillinkurer med biverkningar som jag lovar att ni inte vill veta någonting om, så rör jag mig numera ytterst hemtamt bland bland alla tantprodukterna på apotekets intimhylla. Det finns knappt någon värdighet kvar att förlora i detta. Trodde jag, alltså.
När jag kom till kassan och skulle betala så var det något fel på kärringtvålens streckkod, så den gick inte att läsa av. Du får den gratis, sa kassörskan med en för apoteket otroligt sorglös och lättsinnig inställning. Jag tackade för vänligheten, och fick då dödsstöten i form av uttalandet. Ja, du handlar ju så mycket här, så då kan du få lite rabatt. Sagt i ett tröstande tonfall, som om Alexander Lukas skulle försöka muntra upp flickan med svavelstickorna litegrann.
Här har man i sin enfald gått och trott att man är helt anonym och att ingen jävel bryr sig om vad man gör, och så är man snudd på veckans samtalsämne i apotekets fikarum. Tro det eller ej, men hon med penicillinkurerna var inne idag igen! säger någon kanske för att lätta upp stämningen, och de andra bara Det är inte möjligt! Vad köpte hon den här gången? och så ska de sitta där och analysera och spekulera i vad jag ska komma dragandes med för åkomma nästa gång, medan de dricker svagt bryggkaffe och idisslar bleksiktiga wienerbröd och finska pinnar. Eller de kanske har en liten partyskål med Valium istället för bitsocker, vad vet jag, men så är det nog. Inte konstigt att man alltid får vänta i hundra år på apoteket när de sitter i fikarummet och skvallrar och knaprar på lugnande medel dagarna i ända.
Från och med nu ska jag börja alternera mellan stadens tre apotek istället för att bara helt slött gå till det som ligger närmast. Så här kan vi ju inte ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar