Idag har jag hittat ett nytt ord som jag från och med nu tänker använda i tid och otid. Ordet är litotes, och det är en glosa jag hittills har saknat mycket i min vokabulär. Så mycket att det känns som att det har funnits ett stort hål, där bara ett litet blekt och ynkligt understatement har legat och skramlat omkring.
Nu känns det som ett måste att städa upp i ordförrådet. Möblera om och låta det mäktiga litotes få en framträdande plats på hyllan och lägga understatement i den där lådan med saker man inte vet om man ska spara eller kasta.
Litotes. Det är ett bra ord. Tungt och rejält. Jag kräver att alla i min omgivning ska börja använda det. Sedan kommer jag att glömma bort att jag har skrivit detta och bli mäkta imponerad av att folk kan uttrycka sig nästan lika bra som jag.
Ingen falsk blygsamhet här inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar