Jag håller just nu på att läsa boken Vernon God Little. Den ska vara bra. Eller den har fått något pris. The book satirizes trailer park residents, the media, and most of all, those who believe that life in the United States is just like what they see on the TV news, står det i ett omdöme. Så den borde ju vara bra. Men jag blir mest trött på den. Dialogen är så dåligt översatt. Nu menar jag inte att jag själv är så himla bra på engelska, för det är jag inte. Men jag hittar å andra sidan inte på låtsasord på svenska heller. Eller jag hade inte gjort det om jag hade översatt en bok i alla fall. Sånt stör mig. Ungefär som när man har försökt översätta konstapel Nells irländska dialekt till grötskånska i Stephen Kings roman Det. Det är fan inte samma sak.
Jag försökte pracka på Jenny boken Hatet idag. Jag avslöjade att jag själv bara kom till sidan 7 innan jag började irritera mig på ett sakfel, att det stod "cellväggar" när man i själva verket avsåg "cellmembran", och att jag sedan tyckte att författaren framstod som mindre trovärdig efter den fadäsen. Jenny tyckte jag var överdrivet kritisk. Jag tycker jag är alldeles lagom kritisk. Jag menar, det är ju en väldig skillnad på cellväggar och cellmembran. Det är ju inget man helt slött bara kan häva ur sig hur som helst i tron att det är samma sak. Om någon i min omgivning gör det ser jag det som min plikt att raskt sammanfatta den 1294 tjocka boken The Cell (Alberts et al). Den är något tjockare än Stephen Kings Det, men inte mycket. Jag har läst båda och har således järnkoll på det mesta i tillvaron.
Ödmjukhet är verkligen ett sinnelag som klär mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar