Idag när jag var ute och gick så hittade jag en telefon. En såkallad ungdomstelefon (a k a smartphone) till och med, som låg i en snödriva strax utanför skolan här i byn. Jag föreställde mig snabbt att det var någon ungdom som varit ute och svirat (varför någon nu skulle vilja vara ute och svira på en trist skolgård i jäveljanuari, men man har ju själv gjort en hel del konstiga saker i sin ungdom så varför inte?) och tappat bort den, så när jag kom hem efter taxpromenaden så började jag peta fram information ur luren. Det finns säkert något listigt sätt att få fram telefonnumret, men jag är väl inte lika smart som en telefon då, så jag började bläddra i kontaktlistan istället. Tänkte att det kanske fanns någon "mamma" eller "pappa" som man kunde ringa till och berätta att man hittat deras avkommas telefon. Det fanns det inte, däremot fanns det en "Älsklingen" med i kontakterna, så jag ringde upp och föreställde mig att få prata med en tonåring. Bara de inte hade hunnit göra slut mellan det att telefonens ägare tappade telefonen på fyllan så att jag skulle bli indragen in något djävla PS Sista sommaren - The Ankeborg Edition, tänkte jag innan mina tankar avbröts av att en kvinna i min ålder svarade med ett rätt snäsigt JAAA?, vilket inte riktigt var vad jag hade väntat mig. Jag presenterade mig lite käckt och frågade om hon hade någon nära anhörig som möjligen hade blivit av med sin telefon. Det uppstod ett par sekunders förvirrad tystnad, och sedan kom ett Jaa...det kanske är min sambo då eller? som om jag skulle sitta inne med svaret på den frågan (ännu värre var att min man sedan ifrågasatte varför jag hade ringt upp "Älsklingen", jamen vem skulle jag ringa istället då? Någon anonym "Lasse" eller "Krille" i telefonboken som kanske bara är avlägset bekant med telefonens ägare, eller den som med störst sannolikhet känner personen ifråga väl?).
Hur som helst så kom "Älsklingen" hit och hämtade det jag förmodade var hennes sambos telefon. Enligt hitta.se (som jag kollade av ren nyfikenhet) så skulle "Älsklingen" vara 42 år, men efter att ha träffat henne så skulle hon lätt kunna passera som 60 och dessutom som före detta pundare. Ni vet, mager och lite krum, stripigt gråsprängt hår, inget underhudsfett i ansiktet och en gles samling brungrå stumpar där andra har en tandrad.
Ändå: Detta är någons "älskling". Undrar hur han själv såg ut, kan man ju undra, men det vill jag kanske vid närmare eftertanke inte veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar