Amenförfan. Just när jag tycker att kroppen har börjat skärpa sig och samarbeta istället för att hålla på och tjura med muskelinflammationer och monsterförkylningar, ja då kom väl en liten låsning i ländryggen som en bonus och glad överraskning. NOT. Been there done that tillräckligt tycker jag, fast nu var det i och för sig ganska längesen. Men det betyder ju inte att jag inte har fyllt min eländeskvot när det kommer till skador och smärttillstånd, för det tycker jag faktiskt att jag har gjort med råge (ja, Gud, jag talar till dig nu). Så nu sitter jag här med värmedyna och hoppas på lindring och att Gud hör bön. Eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar