måndag 7 januari 2013

Nästan som reklam

Fick idag förnedra mig och kontakta FRISKIS & SVETTIS och bara: "ööh alltså, jag har köpt ett träningskort på nätet, hur får jag själva kortet"? och dom bara "du måste komma hit och hämta det". (Och här kan man undra hur jag trodde att det annars skulle gå till, och svaret är att jag trodde att de kanske skulle skicka hem det med post). Med "hit" menades alltså själva modersvulsten av denna djävulsorganisation, så det var bara att slinka inom efter jobbet och humma fram sitt lilla ärende till en überhurtig kille i tjugoårsåldern som glatt tjoade att nu skulle det tas kort och innan jag visste ordet av så hade han zoomat in mig med en kamera, knäppt av och fått någon printer att spotta ur sig ett plastkort där jag blänger mot världen under FRISKIS & SVETTIS-loggan med ett synnerligen bistert uttryck mellan min 21-millimetersfrisyr och min gröna jacka. Det var bara en basker som saknades, så hade jag kunnat åka med en väpnad styrka till Afghanistan. Som om inte det här med att träna på FRISKIS & SVETTIS är tillräckligt pinsamt, det är är alltså dessutom det här kortet jag ska gå och flasha med när jag framöver kommer att sammanstråla med byns övriga tanter i skolans gympasal. JAMEN SKITKUL.

Nu ska jag smälta detta medan jag tittar på FARMEN. Känner att dom verkligen har lyckats maxa castingen, jag har gått från "för trög för att förstå hur det funkar på FRISKIS & SVETTIS" till att känna mig hyperintelligent redan innan den första reklampausen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar