torsdag 17 januari 2013

And I think I'm gonna write it on the walls of the world

Idag är en dag av huvudvärk. Jag har såna dagar ibland, lucky me liksom. Hjälper inte hur mycket värktabletter jag tar, om de inte är receptbelagda. Av de receptbelagda blir man istället trött, och det är ju för all del bättre än att vara utslagen, men känns ändå inte riktigt som ett kul alternativ.

Trots detta: Jobbade, susade hem, städade hela huset PLUS rensade i medicinskåpet, ett behov som liksom har pockat på ett bra tag. Inte för att vi har så sabla mycket mediciner precis, men det finns ju annat som man kan fylla ett medicinskåp med. Plåster till exempel, där är jag väl i det närmaste att betrakta som en grossist, såna lagernivåer som jag sitter inne med. Men så är det när man har begåvats med Kalle Ankafötterna från helvetet.  Jodåsåatt. Nä, men det fanns väl en hel del gamla grejer som bara stod och tog upp plats. Vet inte vad det är som gör att det liksom bär emot att slänga medicin (ja, jag menar förstås lämna tillbaks till apoteket), men det är väl nånting att det kan vara väldigt bra att ha, speciellt om jorden går under och tänk om man då fick en infektion (som Roland i Det mörka tornet när han fått fingrarna avklippta av humstriositeterna till exempel), skulle man då inte bli sketans glad av att ha några penicillintabletter från 2006? Eller varför inte Leos gamla astmaspray (hans astma växte bort för kanske 10 år sen)? Jag menar, NÅGON nytta gör det väl?
Fast så kan man ju inte resonera i längden om man inte bor så att man har väldigt stora lagerutrymmen och det har inte vi, så nu rensade jag alltså och känner mig mycket nöjd med insatsen. Slängde även ett paket flugfångare som av någon outgrundlig anledning fanns där. Alltså FLUGFÅNGARE, ni vet såna där skitäckliga bruna klisterremsor som man hade på landet förr. Vet inte var de kommer ifrån, men över min döda kropp att något sådant kommer att hängas upp i mitt hem.  

Noterade att Tengil och Katla har skaffat internet. Eller det har de kanske haft jättelänge, vad vet jag. Men när jag av en slump kollade på de trådlösa nätverksanslutningarna så hade det ploppat upp ett som hette TengilKatla bland de anonyma som annars brukar heta TeliaGateway-och-så-en-massa-siffror. Ja, eller för att vara korrekt så hette det som deras dopnamn då. Det lät som en ondskefull transa, inte något man behöver som närmaste granne precis. Dessutom trodde jag inte att de var så...moderna. Trodde mer de var såna som tog sina räkningar i näven och travade in på banken och ville betala med kontanta medel (och gärna skälla ut bankkassörskan för att de fått en hög elräkning eller nåt), men där ser man. 

Varje gång jag tänker på Tengil och Katla så går jag in på hemnet. Alltså de är ju svingamla, Tengil fyller ju för fan ÅTTIO i vår (har kollat på birthday.se) och Katla 78 framåt höstkanten till. Någon gång borde de väl ändå kasta in handduken och flytta till lägenhet, kan man ju tycka. Synd om dom nya grannarna förvisso, men vi har sagt att den dagen vi ser deras hus ligga ute till försäljning på hemnet så ska vi dricka helt oanständigt mycket champagne. Det lär ju inte bli i rappet direkt, eftersom det är en naturlag att goda människor får flytta hem (som man sa i det frireligiösa Småland när jag växte upp) i förtid medan de onda lever i evighet. Och visserligen är det något zombieaktigt och lite stelt över Tengils sätt att gå, men överlag verkar båda två oroväckande friska och krya. De kommer att överleva oss alla, om så jorden går under i en zombieapokalyps så kommer Katla att fortsätta att maniskt rensa ogräs och kratta i rabatterna. Och om det så stod en hel församling med "walkers" på uppfarten och stönade och tuggade på levande kött så skulle hon ändå bara fräsa etter och galla över att de drog in en massa skit på de Totex-impregnerade plattorna.   


Så att den där champagnefyllan lär gissningsvis dröja. Nu ska jag elda brasa och glo på tv med en tax på var sida i soffan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar