Igår var det Working Equitation. WE som det kallas består av tre moment: dressyr, teknik och speed, men när det ska provas på så är det oftast teknikmomentet som avses. Då ska man till exempel runda tunnor, plocka upp saker, rida slalom, öppna och stänga grindar och så vidare. Till häst dårå, hehe. Jag tycker inte det är jättekul, dels för att det kräver att man har en häst som är relativt lyhörd och smidig, och dels för att det är rätt så mycket väntan medan det ska förklaras vad man ska göra och medan andra håller på. För att få Köttbullen lyhörd och smidig krävs det betydligt mer framridning och lösgörande arbete än vad vi hann med igår och resultatet blev ju därefter. Dessutom var en övning att man skulle rygga ut mellan två bommar och Köttbullen kan inte rygga om så hennes liv hänger på det. Eller såklart KAN hon rygga, det går ju till exempel att backa henne från marken, men uppsuttet är det lögn, det är som att hon inte förstår själva hjälpgivningen, och så blir hon frustrerad och står bara och snurrar och försöker komma undan och det lossnar liksom inte för henne trots hjälp från marken och supermycket beröm så fort hon gör en ansats till att gå bakåt. Men det är som att polletten aldrig riktigt ramlar ner, fast å andra sidan så tränar man ju inte ryggning på det sättet längre så det kanske inte är så konstigt. Ridlärare V och jag bestämde att målet för 2024 skulle vara att lära Köttbullen rygga, så nu har vi något konkret att jobba med nästa termin.
Jahapp, det var sista ridningen för i år. Kändes som alltid konstigt att säga "vi ses nästa år" även om 2024 nu bara ligger några veckor bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar