Det blev ingen film. Istället håller jag på med en akut insats för att rädda livet på min dator, som för stunden svävar mellan liv och död. Att installera om ett operativsystem är fan det tråkigaste som finns och jag drar mig i det längsta för att göra det. Jag har dragit mig ett bra tag vid det här laget, fastän datorn har signalerat att den inte alls mår bra. Men jag har kallsinnigt ignorerat det och nu får jag mitt straff.
Jag har all min musik i den sjuka datorn. Och jag har lagt ner åtskilliga timmar på att konvertera alla mina skivor till mp3-format och har inte lust att göra om det igen. Plus alla låtar jag laddat ner som bara finns på hårddisken och inte på någon skiva. De går förstås att få tag på igen, men det är ett fasligt jobb.
Tur i oturen är ändå att min externa hårddisk, den som jag inte hade tid att åka in till stan och köpa utan istället fick beställa på postorder, har anlänt. Det känns som att det kommer att ta hela natten innan alla låtar är på plats.
Det verkar för fan som om hela mitt hem håller på att förfalla. Först kranen och nu datorn. Vad ska komma härnäst, kan man ju undra. Och varför händer aldrig såna här incidenter när man är pigg och glad och utvilad och in the mood, liksom? Varför tvingas man fixa sånt här när man är trött, stressad och bara vill ligga på sofflocket och kontemplera?
Det är nästan så att jag skulle vilja beklaga att jag inte kan se melodifestivalen bara för att ni ska förstå hur tragiskt det här är. Jag äger nämligen ingen tv- och mitt tv-kort sitter i den sjuka datorn. Jag har i och för sig ett tv-kort i en annan dator, men det hör inte hit. Nu är det synd om mig, hör ni det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar