Jag har en teori som går ut på att många som heter Lennart har fått en rätt snål tilldelning av förståndsgåvorna. Alla Lennart jag känner är halv- till heltröga, ta till exempel Lennart på a-kassan som behöver åtta veckor på sig för att handlägga en sex veckor lång arbetslöshetsperiod. Eller som en släkting till mig som varje morgon lät sitt vatten från förstubron så att nässlorna växte manshöga utanför köksdörren. Han var lyckligtvis ingift, så vi hade inga blodsband eller så, och nu låter han förmodligen sitt vatten direkt från himmelens portar. Tänk på det när det regnar, för det gör jag ibland.
Men i alla fall. Idag var jag i bokhandeln för att snegla lite på rean. Ja, jag vet att jag är sist i Sverige med det i år, men det har kommit en del annat emellan. Hur som helst så var det bara jag och kanske tre kunder till i bokhandeln, så det skulle väl gå snabbt. Men då stod det väl fan en Lennart i kassan, och han kunde inte hitta priset på en almanacka och var helt jävla hjälplös och stod bara och vände och vred på den för att se om det möjligen hade dykt upp en prislapp sedan sist han tittade. Till slut stod alla i kö och en icke-Lennart fick ta vid och styra upp situationen.
Och sedan tänkte jag att jag skulle stärka mig med kalorier från McDonald's och det såg glest ut med kunder, men då var det väl fan en praoa i kassan. Som fumlade tafatt med beställningarna och handsvettade ner växeln.
Han hette säkert också Lennart, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar