onsdag 26 mars 2008

It was a sin, so sweet and true

I Sverige har inte alla råd med sex, står det i dagens aftonbladet.se, och jag tänkte spontant att det känns ju lite märkligt att man i ett av världens rikaste länder inte ska kunna ha råd att knulla ens en gång. Fast artikeln handlade om Regeringsrättens beslut att Viagra inte ska omfattas av det statliga subventionssystemet för läkemedel. Ett beslut som är "kränkande", ja varför inte, allting verkar ju vara en kränkning nuförtiden.

Jag tycker det är synnerligen märkligt att det i den här debatten alltid heter att man "förvägrar" män rätten till sex. Det var väl inte det saken gällde, utan det handlade ju om vem som skulle betala. 
Enligt debattartikeln är mellan 60 000 - 80 000 män drabbade av erektil dysfunktion, och det antyds att de flesta av dem lever under existensminimum. 

Det tycker jag låter märkligt, jag vill gärna tro att denna grupp män skulle kunna vara representativ för samhället i största allmänhet, och att det därför även finns en hel del rika knösar och medelinkomsttagare med sviktande potens. Som mycket väl skulle kunna hosta upp en hundring per Viagratablett ur egen ficka utan att staten måste skjuta till en bit av kakan. 

Jag föreställer mig även att den  största andelen av dessa män har en partner, annars vore väl inte det där med potensen ett så stort problem, och därför ingår i ett hushåll med två inkomster där det nog skulle kunna gå att hitta utrymme för lite potensmedel i hushållsbudgeten, jag menar kom igen nu, helt ärligt, hur många knullar med varandra varje dag? 
Nu menar jag inte att man ska exkludera låginkomsttagare i den här gruppen, men jag tycker att man inte kan utgå från att alla som är impotenta dessutom är kroniska fattiglappar som lever på ruinens brant. 

Jag har lite svårt att tycka att det här skulle vara en angelägenhet för statskassan, faktiskt. För igen, det handlar fortfarande inte om rätten att få tillgång till Viagra, utan om vem som ska betala. Och varför ska samhället betala för en grupp män där jag utgår från att en försvarlig andel faktiskt själv har råd att själva bekosta sin erektion? 

För övrigt borde det inte vara alltför svårt att inkomstbepröva Viagra heller, tycker man. Och så var det problemet ur världen.

Och jag kan ge mig fan på att om det hade varit någonting som drabbade kvinnor så hade det aldrig överhuvudtaget varit aktuellt att diskutera. För kvinnors oförmåga till ett fungerande sexliv botas ju med glidmedel, oavsett anledning. Och det är förstås inte det minsta kränkande heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar