UPS är numera nästan förlåtna, eftersom de faktiskt masade sig hem till mig inom utlovat tidsintervall (10-16) och levererade soffklädseln som beställts innan Jesu tid och i det närmaste betalats med trettio silverpenningar eftersom den antagligen är sydd av små blinda barnarbetare i något skjul i Pakistan. Men det är ju så dags att tänka på det nu.
I övrigt har jag tillbringat en svettig kväll med att i det närmaste våldta Tomelilla* för att kunna klä på den sina nya kläder. Mitt vardagsrum var ordentligt upplyst och alla grannar och förbipasserande var välkomna att beskåda denna ojämna brottningsmatch samt min aftonklädsel som för dagen bestod av blanka röda adidasshorts med tydlig 80-talskänsla och en topp med tryck från OS i Barcelona, inhandlad 1992. Jag har nyligen lärt mig att man kan benämna det vintage och väntat på ett tillfälle att få använda det ordet. Fast jag är osäker på hur det uttalas. Som garage eller som ice age? Jag nöjer mig med att skriva det så länge så jag inte gör bort mig.
För övrigt fick jag åtta kuddfodral fastän jag bara beställt och betalat för fyra. Men det tar jag inget extra för.
* Nu syftar jag på IKEA-möbeln, inte orten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar