Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin

Häromdagen satt Tord och jag och jämförde våra resultat i ett vuxenpoängstest. Enligt testet var jag som enligt folkbokföringen är 39 egentligen bara var 32 år och Tord som föddes för 31 år sedan i själva verket befann sig i 44-årsåldern. 

Men hade jag gjort testet igår så hade nog utfallet varit annorlunda. Det var fredagskväll. Jag var barnledig. Vad som helst skulle kunna hända som det brukar heta, men strax efter klockan 21.00 valde jag att ligga i sängen och lyssna på när Thorstein Bergman tolkar Dan Andersson. Och det värsta var att jag var så fullkomligt nöjd med det att jag nog sagt nej om så Lemmy i Motörhead hade kommit förbi och undrat om jag ville hänga med ut och röja på stan. 
Min pappa (72 år) har också den skivan. Thorstein Bergmans alltså, inte någon av Motörheads. Det är han och jag i hela Sverige känns det som. 
Antal pensionärspoäng: 800.

När jag lyssnade på Omkring tiggarn från Luossa så drog jag mig till minnes att vi brukade sjunga den i skolan när jag var liten. Och det var någonting med fattigdomen och bergen och lägereldarna som gjorde att jag liksom placerade Luossa i något avlägset beläget land i stil med Spanien. Och där har det i min värld legat sedan dess tills jag en gång för kanske tio år sedan av ren nyfikenhet slog upp Luossa i Bergvalls Atlas och insåg att det alltid har legat i Sverige. 
Antal allmänbildningspoäng: 0. 


Vuxenpoängstestet handlade mestadels om huruvuda man hade jobb, barn, Icakort och om man föredrog Hultsfredfestivalen framför husvagnssemester på Österlen. Det fanns lyckligtvis inte en enda fråga om huruvida man kunde hela texten till Helgdagskväll i timmerkojan. I så fall  hade jag nog blivit äldre än min egen pappa.