Allt börjar om någon annanstans

I fredags när jag i princip hade kunnat vara uppe hela natten om jag hade velat, då gick jag och lade mig hur tidigt som helst. Igår kväll var jag däremot klarvaken, vilket medför att jag är mer eller mindre halvdöd idag. Det kallas för söndagskvällssyndromet och botas med svart kaffe och skrönor om helgens bravader.

Jag läste igenom gårdagens inlägg och funderade över om de inte var en smula ovärdiga. Så läste jag lite i Puppans och Fridas bloggar och kom fram till att jag nog åtminstone inte var värst. Å andra sidan är jag ju inte 20 längre, så jag kan mycket väl ha kvalat in i kategorin "pinsam" nu.  
Micke säger att den absolut värsta kategorin människor man kan träffa på krogen, eller ja överhuvudtaget, är "frånskilda kärringar i 40-årsåldern med tusen väninnor". Jag har visserligen kanske inte tusen väninnor, men annars stämmer det ju på mig. 
Å andra sidan är kategorin "frånskilda män i 40-årsåldern" vanligen inte heller så festliga när man träffar dem på krogen. De är oftast bittra över tillvaron och med stigande alkoholhalt kommer de på att de nog saknar sina barn och så sitter de där och jämrar sig över en avslagen Löwenbräu. Det är ju inget man önskar ta del av precis.
 
Människor man träffar på krogen är överhuvudtaget ett kapitel för sig. Jag ska återkomma med detta kapitel vid ett lämpligt tillfälle.