tisdag 4 september 2007

Jag tror inte längre på några gudar som ingen vill ha.

En person i periferin av mitt livs novell, vi kan kalla honom Johan för han heter så. Eller jag skojade bara, skit i vad han heter. Men i alla fall, eller vad fan Johan, nu får du fan stå för det här även om det är pinsamt.

Vid ett flertal tillfällen på den tiden vi umgicks, vilket vi av olika skäl inte gör längre, beklagade sig Johan över en dam i sitt förflutna som bara hade utnyttjat hans kropp. Hon var inte ett dugg intresserad av hans intellekt, de hade inte någonting gemensamt utan hon var bara ute efter någon som var välutrustad och efter en natt tillsammans med Johan tyckte hon att det kunde vara "värt ett försök" 
Försöket varade i alla fall ett par månader, så man får väl förmoda att hon ansåg att Johan uppfyllde de fysiska kriterierna. Vid ett annat tillfälle beklagade han sig över att just han hade så omänskligt svårt att hitta kondomer som passade. Och nu frågade jag i och för sig aldrig, jag hade mer på känn att han inte menade passade som i "matchade gardinerna i sovrummet" utan att det så att säga var relaterat till storleken på hans organ, och det ena med det andra gav vid handen att Johan ansåg sig vara över genomsnittet i detta avseende.

Men man skall som bekant alltid vara källkritisk. En gång råkade Johan och jag dela en flaska vin. Eller tre. Eller det var nog en hel bag-in-box, minnet sviktar lite just där. Hur som helst så slutade denna präktiga drängfylla i Johans sovrum. Jag minns inte färgen på gardinerna, men jag var i alla fall inte så berusad att jag inte kunde konstatera att han inte var på långa vägar var så välutrustad som han antytt, utan snarare tvärtom. Hahaha. Eller förlåt Johan, ta det för allt i världen inte personligt.

Jag ska bespara er detaljerna kring denna dystra parningslek. Men man kan ju ändå inte låta bli att undra lite över hur män egentligen är funtade. Om man nu tycker det är så himla pinsamt med ett organ som råkar vara mindre än genomsnittet, är det inte på något vis ännu pinsammare att i ord beskriva sig själv som världens hingst och sedan i sanningens kritiska ögonblick mer framstå som en shetlandsponny?

Fast det är nog en retorisk fråga, eftersom min uppfattning är att alla män enligt egen utsago antyder att de lätt kan kvala in som John Holmes' okända enäggstvilling om porrindustrin skulle vilja lansera en ny stjärna. 

Men kom igen nu för helvete. Riktiga män bluffar i poker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar