torsdag 6 september 2007

Why did you tell him that, we dont even have a dog?

En av mina absoluta favoritfilmer är Norma Rae, en film från 1979 som handlar om Norma Rae som arbetar på en textilfabrik i Alabama och sedemera blir engagerad i fackföreningsrörelsen. Det låter ju kanske inte som så mycket till handling och jämfört med en hårdkokt och intrigfylld actionfilm är det naturligtvis inte det. Men ändå; Norma Rae är minst lika tuff som Bruce Willis i Die Hard.

Jag har nog sett filmen bortåt tjugo gånger och den är precis lika bra hela tiden. En av mina absoluta favoritscener är när Norma sitter i köket sent en kväll och hennes man kommer in och är missnöjd över att hon lägger så mycket tid på att försöka bilda en fackförening på fabriken. 
Sonny: Mjölken är sur.
Norma: Jag hann inte handla.
Sonny: Du hann inte tvätta, ta hand om barnen eller mig heller.
Norma: Menar du det?
Sonny: Ja! Käk framför tv:n, skitiga ungar och jag är...otillfredsställd.
Norma blänger på Sonny, reser sig och sliter fram en kastrull som hon fyller med vatten och trycker ner ett kålhuvud i ungefär samtidigt som hon tömmer tvättkorgen i diskhon, häller på tvättmedel, sliter fram strykbrädan och ställer sig och börjar stryka.
Norma:
Vill du ha käk...så ska du få det. Vill du ha tvättat...så ska du få det. Vill du ha något struket...så ska du få det. Vill du älska så upp med nattlinnet och sätt igång.

Det är ord och inga visor och jag gillar det skarpt.

Fast den absolut bästa scenen är den när Norma ställer sig på en maskin och håller upp en skylt med texten UNION och först händer ingenting men sedan stängs maskin efter maskin av och man förstår att företaget har förlorat den här kampen. Det är ungefär tusen gånger mäktigare än Oh Captain My Captain-scenen i slutet av Döda Poeters Sällskap.

Idag när jag kände en viss bitterhet över gårdagens puckade fikarumskommentar angående jämställdhet och kvinnolöner så var jag tvungen att plocka fram videokassetten med Norma Rae och snabbspola mig fram till vissa utvalda scener.

Nu känner jag att jag har fått frid i sinnet igen. Eller kanske snarare tvärtom: ny kraft att orka med när dumheten florerar fritt.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar