Jaha, då var det Lucia. Inte för att det märks så mycket när man inte har småbarn. För mitt vidkommande kunde det lika gärna varit vilken dag som helst idag.
Det känns nästan lite sorgligt. Trodde man skulle vara mer glad åt att slippa hetsen med att stryka lussesärkar, leta efter glitter, lyckas få det där förbannade tärnljuset att lysa eller komma på var i helvete man gjorde av förra årets tomtedräkt för att sedan inse (sent på kvällen den 12 december) att ojdå, den hade visst blivit för liten i år. Man, eller åtminstone jag, hatade allt djävla Luciastök, det var nästan värre än julen itself, men precis som med allting annat jobbigt så faller det visst i glömska med tiden. Nu var jag nära att bjuda in mig själv till Adrians lussefirande på dagis bara för att det kändes så myyysigt och göllegölligt (samt för att någon annan har dragit hela lasset med den förbannade utstyrseln), men jag var lite osäker på om de vill ha en massa mormödrar drällandes där så det fick vara. Och dessutom bjuds det inte ens på fika, utan det fick man i så fall ta med sig själv, alternativt köpa. SNÅLT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar