Jamen nu är det väl några djävla pellejönsar som har blivit kränkta igen, man blir så trött. Föräldrar till ett barn med Downs syndrom har anmält en ridklubb till diskrimineringsombudsmannen för att ungen inte fick byta till en vanlig nybörjarridgrupp utan hänvisades till den handikappgrupp där hon redan ridit i tre terminer. Nu tyckte dom att ungen inte hade några fysiska begränsningar och därför mycket väl kunde rida med vanliga nybörjare.
Fast nu har jag sett ett inslag på Sydnytt där ungen rider. Eller snarare sitter på en hästrygg och låter sig ledas runt. Absolut inget fel med det, det är en alldeles utmärkt motionsform och jättebra övning för både balans och koordination, men kan man inte ens hålla i tyglarna efter tre terminer så känns det väldigt mycket som att det är föräldrarna som övervärderar ungens förmåga å det grövsta. Det är ju inget ovanligt med det, men man behöver väl för fan inte börja gasta om diskriminering så fort man inte får som man vill? Vad ska de VERKLIGT diskriminerade då skrika om?
Föräldrarna säger vidare att deltagarna i handikappgruppen skulle ha en och samma häst och att dottern hade fått en psykiskt instabil häst, vilket innebar att hon inte kunde lära sig att styra själv, kan man läsa i artikeln, och bara det säger ju en del om föräldrarnas kunskap. Eller bristen på den. Det finns fan inte en ridskola som ens skulle tänka tanken på att sätta in "psykiskt instabila hästar" i handikappverksamheten, där har man ju de allra lataste och äldsta och trögaste hästarna. Sen är i och för sig alla hästar lite psykiskt instabila eftersom de är utpräglade flyktdjur, men det kommer man ju aldrig ifrån. Men att påstå att ungen inte lärt sig styra för att hästen är psykiskt instabil...Nix. Det håller inte.
Vi upplever detta som en klar diskriminering att bli intvingad i en handikappgrupp när man har förutsättningar att rida i en annan grupp, säger föräldrarna i artikeln. När jag var red på ridskola så fick man minsann vackert hålla sig i den grupp som matchade ens kunskapsnivå, hur gärna man än ville bli uppflyttad till de duktigare (och tuffare) grupperna. Det var ridläraren (=Gud), inte föräldrarna, som bestämde när det var dags att byta grupp, och det var när man hade nått den kunskapsnivå som den mer avancerade gruppen hade. Inte ens när man var vuxen och till och med var äldre än ridläraren (=Gud) fick man byta grupp hur som helst, det var fortfarande ridläraren (=Gud) som bestämde. Och så tycker jag det ska vara, EFTERSOM föräldrar har en sådan satans förmåga att övervärdera sina barns kunskaper. Och inte för att vara taskig, men kan man varken styra sin häst eller ta emot instruktioner från ridläraren så ÄR man inte ens på samma nivå ens som en vanlig nybörjare. Och då tycker jag att man som förälder fan i mig kan vara lite TACKSAM för att det faktiskt finns en handikappverksamhet och folk som engagerar sig i den, det finns verkligen inte i alla ridklubbar och är långt ifrån självklart.
Ja, men nu har de här pellejönsarna i alla fall bytt till en annan ridskola och där går ungen i en vanlig nybörjargrupp och allting är frid och fröjd och så DJÄVLA bra allting (fast när man ser på inslaget på Sydnytt att alla ponnyerna på den andra ridskolan går med gramantygel på nybörjarlektionen så börjar man ju ifrågasätta hur de resonerar i den klubben, men det är ju en annan historia), så man undrar ju vad föräldrarna tänker att den här anmälan egentligen ska leda till? Att första ridklubben ska tvingas att ta tillbaks sitt beslut om att ungen hör hemma i en handikappgrupp och sätta in henne i en vanlig ridgrupp mot klubbens vilja och övertygelse? Jamen LYCKA TILL, det blir ju säkert en fin och trevlig stämning och god gemenskap i den gruppen.
Om ridklubben hade sagt "Ditt barn är inte välkommet för att han/hon har ett handikapp", då hade jag inte blivit förvånad om man som förälder hade känt sig både kränkt och diskriminerad. Men nu är det tydligen diskriminerande för att man istället säger "Hos oss finns det plats även för dig med särskilda behov".
Folk är IDIOTER.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar