onsdag 14 december 2011

Växthuseffekten eller det gamla vanliga "ur led är tiden"

Häromdagen när jag hade gått och lagt mig så tyckte jag att jag hörde en myggas irriterande klagoläte, och jag undrade om det finns värstingkromosommyggor som överlever allt, men så tänkte jag att herregud, det är ju december och sedan somnade jag. Ja, och sedan vaknade jag med ett stort myggbett på benet. I december. Och i morse när jag körde till jobbet så var det i sällskap av åskguden Tor, som bjussade på både blixt och dunder. I december. Och häromdagen när jag var ute i trädgården så såg jag en ringblomma som överlevt frosten och stod och knoppades helt oblygt, och kejsarolvonet som brukar börja blomma i februari har stått och prunkat i rosa i flera veckor vid det här laget. I december. Det känns lite som att sommaren 2011 är så nöjd med sig själv att den inte riktigt vill släppa taget om oss.

Och för all del, inte mig emot. Hellre ett myggbett än en förfrusen fot.  Hellre lite blixt och dunder än 30 cm blötsnö per dygn. Hellre knoppande ringblommor i trädgården än frostblommor på fönstren. ALLA GÅNGER!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar