tisdag 12 februari 2008

Det är så jävla enkelt att vara svår

Jag har precis sett kanske 10 minuter av ett program som hette "Hasses brorsas låtsassyrras kompis" och som verkade vara någon slags uppföljare till gamla hederliga "Bullen". Men istället för trygga Martin Timell och Cissi Elwin så återfanns Kitty Jutbring som programledare.

Kitty Jutbring har jag sett fladdra förbi i Big Brother och hon har väl inte direkt imponerat på mig, jag tycker hon verkar ganska tillgjord, rätt hysterisk och inte så smart, men jag kan ju ha fel, kanske fejkade hon alltihop i Big Brother och är i själva verket en riktig djuping. 

Nu satt hon i alla fall och försökte vara någon slags vuxenkompis till "panelen" och prata med dem om sex och samlevnad. "Panelen" bestod av två småkillar som såg ut att på sin höjd gå i sjuan, och de spred värsta Mitt Livs Novell-tonårsråden: "Var dig själv" "Bry dig inte om vad andra tycker" "Tänk positivt" och så vidare, ivrigt påhejad av det tvivelaktiga föredömet Big Brother-Kitty. Det var så pinsamt att jag höll på att avlida.

Så försökte jag föreställa mig att någon av killarna jag umgicks med i tonåren skulle sitta med i en sån panel och ge goda råd. Det var omöjligt. Om man kommer från en liten håla där alla har känt alla jämt och han där är min kompis' kusin och där går hon som är ihop med min förra kille, så pratar man verkligen inte om känslor. Man samlas vid kiosken på fredagen eller lördagen, till en symfoni av målbrottsskratt och trimmade Puch Montanor och dricker folköl och det slutar med att man känner sig tvungen att ha sex med Kenneth i 8C eller Roger i 9A och så blir man kallad hora på måndagen, eller så har man inte sex med Kenneth i 8C eller Roger i 9A och blir utfrusen för att man är en jävla mes istället. 
Att föreställa sig Kenneth i 8C eller Roger i 9A sitta i en mysfåtölj i en tv-studio och säga "Känn ingen press bara för att du är den enda som inte hånglat" eller "Ljug inte om att du har gjort vissa saker bara för att verka mer erfaren", det finns inte på världskartan. Det är helt enkelt omöjligt. Kenneth och Roger och deras vänner kan på sin höjd sluddra fram Ska vi knulla eller? och är definitivt inte förmögna att analysera några känslolägen ovanför den mest basala nivån på Maslows behovstrappa. I alla fall inte så att det märks.

Man kan ju hoppas att tiderna förändras. Fast jag tror inte det. 
Det kanske är tur att jag inte blev programledare i "Hasses brorsas låtsassyrras kompis".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar