För ett tag sedan noterade jag att det saknades en navkapsel på mitt vrålåk. Jag har ingen uppfattning om vad navkapslar egentligen fyller för funktion, det känns som att det mer är en prydnadsgrej. Det ser förvisso lite trist ut att bara ha tre, men att ordna en fjärde ligger inte särskilt högt upp på min prio-lista. Det sträcker sig ungefär till att jag kastar en blick på bildelshyllan när jag besöker soptippens återvinningsbutik, men hittills har det alltid bara funnits andra märken.
Men i förmiddags när jag var ute och gick så låg det faktiskt en Volvo-navkapsel slängd vid en telefonkiosk en bit från där jag bor. Jag vet inte om navkapslar tillverkas i one-size-fits-all eller om storleken förhåller sig till hjuldimensionerna på något mystiskt sätt, men jag tänkte att man kan ju alltid ta hem den och prova.
Fast jag tänkte vänta till efter mörkrets inbrott. Jag slår ofta och gärna ett slag för det här med återvinning, men jag vill ändå inte bli stämplad som en som går och plockar skräp i diken av ren snål- och lathet.
Andra människor har uppenbarligen inte såna spärrar, för när jag tassade ut efter mörkrets inbrott så var navkapseln borta. Däremot stod det många människor och väntade på bussen och de bevittnade skadeglatt mitt tröstlösa spanande och sökande. Inbillade jag mig.
Nästa gång ska jag slå till direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar