Ikväll har jag haft tvättstuga. Jag tillhör den minoritet av västvärldens befolkning som inte tror att tvättmaskiner hyser ondsinta gnomer som livnär sig på att stjäla udda strumpor. Sådant avfärdar jag som trams.
Det är ju inte så att jag aldrig blivit av med strumpor, men det händer ytterst sällan. Och nästan alla mina strumpor är svarta, så försvinner en så går det bra att lägga den andra i strumplådan och invänta att den första dyker upp igen, eller att man tappar bort annan ett halvår senare, så vips har man ett par igen. Skitenkelt.
Men idag var det så att jag började undra. För när jag parat ihop alla strumporna saknades en. Och det var inte en av de massproducerade svarta som kunde läggas till handlingarna i väntan på dess like, utan en snuskigt dyr löparstrumpa, som till och med är märkta med "vänster" och "höger" (fast fråga mig inte varför, för jag har aldrig märkt någon skillnad).
Då var det nästan så att jag började snegla åt tvättmaskinerna för att se om jag inte såg någon hånflinande vätte som hoppade omkring på ett ben med en Pro Feet Platinum Silver Fresh på sin vänstra fot.
Men allting har förstås sin naturliga förklaring. Den hade råkat hamna inuti ett påslakan. Strumpan alltså, inte den tjuvaktiga vätten som inte fanns. Så nu är ordningen återställd och myten om strumptjuvar avlivad. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar