Min relation med Centrala Studiestödsnämnden är inte god. Det finns få saker som gör mig på så riktigt uselt humör som när det ligger ett kuvert med CSN:s logga i brevlådan. Hela dagen är definitivt förstörd, gärna veckan också. Jag tror CSN ägs och drivs av stympade trädgårdstomtar som tillbringar dagarna med att spela krocket i rullstol, samt att räkna ut helt ondskefulla återbetalningsplaner som ett sätt att försöka sona arvssynden. Och jag vet precis hur helvetet är konstruerat, det handlar inte alls om brinnande eldar och svavelosande sjöar utan rör sig mer om att ständigt förföljas av återbetalningsplaner från en av de mest hatade byggstenarna i svensk byråkrati.
Jag drabbas årligen av kuvert från CSN som innehåller helt ohemula krav på återbetalningar som straff för att jag en gång i ungdomligt lättsinne begärde uppskov på mina skulder från mina gamla Komvuxstudier på 80-talet. Man fick det nästan per automatik om man tjänade under en viss summa och hade barn under en viss ålder, och i min enfald trodde jag att när villkoren förändrades så skulle CSN höra av sig med en liten hint om att nu du, nu är det dags att börja betala, jag var ju ändå inne i avbetalningsträsket tack vare en sejour på högskolan. Men inte då.
För några år sedan upptäckte systemet att jag åtminstone på pappret inte alls är sådär fattig längre och att barnen har blivit alldeles för stora. Men istället för att bara meddela Hejsan, nu är du så rik att du måste börja betala av på ditt gamla studielån, mvh CSN så kom ett brev där de i hotfull ton antydde att jag mörkat med inkomstuppgifterna och det gav dem rätt att plussa på lite straffavgifter på det jag skulle betala. Det kan jag i och för sig köpa, även om jag i min enfald trodde att återbetalningen skulle regleras per automatik, för på något sätt känns det som att jag borde haft koll på det. Så jag bet i det sura äpplet och betalade.
Sedan försökte jag ordna upp det hela genom att slå ihop mitt gamla suglån från artonhundrafrösihjäl med det nya friska från 90-talets högskolestudier, men de två olika uppsättningarna regler som gäller för respektive lån är tydligen inte alls kompatibla med varandra, fastän regelverket för 90-talslånet försäkrar att man visst kan slå ihop och då betalar man 5 % av sin taxerade inkomst istället för de 4 % som gäller för 90-talslånet.
Men det var inte bara att säga Hejsan CSN, jag har två lån och vill slå ihop dem och börja betala av på båda. Med vänlig hälsning Sparkling, för då fick jag ett brev som började med Med anledning av ditt ärende... och så följde en miljon hänvisningar till CSN:s mastiga regelverk om studielån tagna före 1989 och studiemedel tagna mellan 1989 och 2001, och som slutade med ...kan inte slås ihop förrän uppskovet skriftligen återkallats.
Läget var alltså som sådant att jag dels betalade en rätt saftig summa på mitt 90-talslån, dels betalade jag en något mindre summa men desto fler retliga straffavgifter på mitt 80-talslån, allt för att CSN inte kunde läsa det som stod mellan raderna. Med jättestora bokstäver. Jag trodde ju i min enfald att CSN fattade att man inte längre ville ha det uppskov man inte längre var berättigad till eftersom man angett att man önskade slå ihop och betala av på båda lånen, men så enkelt var det alltså inte. I det läget ska man skicka in sitt Hej CSN. Jag återkallar uppskovet från 1988. Hej då. innan ett visst datum och gör man inte det måste man vänta till nästa år. Jag var inte tillräckligt snabb i vändningarna, så det fick jag göra.
Jag känner ett starkt obehag för brev från CSN, nästan som om de innehöll mjältbrandsbakterier, så jag måste liksom låta dem ligga lite i karantän först innan jag öppnar dem. Och kommer de på en fredag måste de ligga längre för annars blir hela helgen förstörd. Det är lite dumt att göra så, men hellre det än att förstöra en god fylla som jag brukar säga.
Jag fick alltså vänta till året därpå med att återkalla uppskovet, men då var jag desto raskare. Fast då var inte CSN särskilt aktiva, åtminstone om man jämför med deras vanliga tempo när det handlar om att skicka sina otäcka skrivelser, men till slut kom i alla fall ett brev där det stod att uppskovet var återkallat och att nya återbetalningsplaner skulle skickas. Och det senare tog däremot ingen tid alls, så jag började snällt, eller om det är så snällt vet jag inte, jag är ju skitsur varje gång, betala 5 % av min taxerade inkomst och trodde att allting är frid och fröjd. Men det är det alltså inte.
För samtidigt så arbetar det gamla systemet lite för sig själv, lite som Martin Beck när han inte kan släppa en utredning som åklagaren lagt ner i brist på bevis, och systemet granskar inkomstuppgifter som ligger två år tillbaks i tiden och skickar ut nya straffavgifter eftersom lånen inte var sammanslagna då.
Och på något vis känns det som om det här bara kommer att fortsätta. Att det finns någon regel någonstans mitt i det finstilta som säger att de här lättsinniga uppskovsmänniskorna från 80-talet ska straffas i evigheters evighet, amen. År ut och år in kommer systemet att hitta på nya ursäkter för att skicka ut onda brev och hur mycket man än slantar in på CSN:s feta konto så blir skulden aldrig betald.
Som sagt. Det är så helvetet är konstruerat. Och i den innersta kretsen arbetar tjänstemän som Judas Iskariot och Brutus med att skicka ut små otäcka kravbrev till mig. Detta är min övertygelse.
Nåd från Herren Jesus åt alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar