tisdag 7 augusti 2007

Jag står där vid porten och den jäveln är låst, och nyckeln har jag tappat förstås.

För ett tag sedan berättade en bekant till mig att hon varit på utvecklingssamtal i sin 9-årings skola. De sa att nu hade han kommit så långt med sin skrivning att nu skulle de snart börja rätta stavfel, sa hon och jag satt som ett fån och förstod ingenting. Fick förklarat att nuförtiden rättar man inte stavfel i skolan förrän barnen är lite äldre, för man vill inte hämma deras kreativitet och förstöra skrivglädjen.

Men nu får det väl fan snart vara nog på fördumning och dalt. Skulle alla människor fram till nu sakna skrivglädje bara för att vi fick lära oss att stava från första klass? Blev vi hämmade för att vi hade diktamen varje vecka och fick det rättat med rödpenna? Skulle inte tro det. Däremot är det först nu som en hel generation tycks ha drabbats av en galopperande epidemi av "dyslexi", ingen kan läsa eller skriva längre och det är inte någons fel, det bara är så. 
Är det inte någon som ser sambandet med den försvunna rödpennan?

 
Särskrivningar och internetjargong är droppar som urholkar språkets sten i ett obehagligt snabbt tempo, och nu ska man inte ens få lära sig att stava rätt i skolan? Vad i hela världen är poängen med att ungar först ska skriva som de tror att det ska vara, och sedan, efter några år, få reda på att det de trott varit rätt var fel? Blir man inte hämmad då? Förlorar man inte skrivglädjen när man som tonåring upptäcker att man knappt kan stava till sitt eget namn? Att man som 20-åring inte kan skriva en jobbansökan på korrekt svenska?


Det skrivna språket är ett kraftfullt verktyg som skolan gör sitt bästa för att göra tandlöst och ofarligt. För att man inte ska "kränka elevens självförtroende". Men hur dumt får det egentligen bli? Och hur långt ska det egentligen gå? Ska man inte rätta mattetalen heller för att ungarna inte ska tappa lusten att räkna? Ska alla få ha egna regler i innebandy bara för att man är rädd att ungarna inte ska tycka det är roligt med idrott?

Tänk till litegrann för fan. Regler är bra. Hela samhället bygger på regler. Regler innebär trygghet. Är det inte det man ska erbjuda barnen eller har jag missat något?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar