En sak jag funderar mycket på (eller ok, kanske inte jättemycket, låt oss istället säga att det händer då och då att jag tycker att det här är rent ut sagt för jävla märkligt) är folks beteende i trafiken. Så fort någon ska återberätta någon händelse som utspelat sig i en bil och på en väg och med andra trafikanter närvarande så ligger orden Alltså jag blev så jävla förbannad inte alls särskilt långt borta. Det spelar ingen större roll vilken slags människa som berättar eller vad som egentligen hänt; grejen är att alla (utom den som berättar) är fullblodsidioter som inte borde få vistas på vägarna överhuvudtaget.
När det gäller trafik så verkar det inte finnas någon som helst tolerans för någonting och förståelsen för andra är mindre än eller lika med noll. Första reflexmässiga reaktionen på vad det än månde vara är totalt skonings- och hämningslöst raseri. Alla som på något vis bryter trafikmönstret är idioter. Och inte nog med det, vissa människor verkar se det som sin livsuppgift att köra efter de människor som råkat bryta mot någon oskriven lag och liksom läxa upp dem, visa att de minsann har att göra med Vägens Självutnämnde Väktare. Som om det skulle göra någon skillnad.
Men vad är det med människor egentligen? Kan ni vänligen sluta upp att uppföra er som om ni vore försöksutskrivna från en psykiatrisk klinik och glömt ta era mediciner? Är det så himla farligt att någon råkar köra i 85 km/h på en 90-väg? Har ni någon gång provat att tänka tanken "jaha, här har vi nog någon som letar efter något, de ska nog svänga snart" istället för att vråla men kör då din jävla idiot så det skallrar i vindrutan? (totalt meningslöst dessutom, i bilen kan ingen som bekant höra er skrika). Så heligt kan det väl inte vara att följa trafikrytmen att minsta avvikelse förvandlar folk till själva Djävulens utsände. Och varför anser alla att de själva är helt perfekta bilförare men alla andra är totalt värdelösa? Är det verkligen möjligt att ni är den enda som passerat trafikinspektörernas nålsöga och alla andra har mutat sig till sina körkort?
Och vidare; går världen under för att ni råkar hamna bakom en traktor där det inte finns någon vägren och ingen möjlighet att köra om? Måste ni köra i 140 km/h på en 110-väg och bli ursinniga för att andra råkar tycka att man ska hålla sig till hastighetsbegränsningarna någotsånär? Varför beter ni er som om det vore en strängt personlig förolämpning mot er att någon måste byta fil och råkar hamna före er? Det är väl inte konstigt att världen ser ut som den gör när folk i det närmaste är färdiga att slå ihjäl den som råkat missa att det slagit om till grönt vid ett trafikljus. Skärp er för fan.
Vad kommer allt detta raseri ifrån? Och vad är det ni har så bråttom till? Och vad tänker ni göra med den lilla tid ni sparar på att köra för fort? Jag hoppas verkligen den används till kärleksfulla handlingar gentemot era medmänniskor i något annat sammanhang. Men det betvivlar jag starkt.
För övrigt kan jag rekommendera alla att åtminstone någon gång i livet prova att ligga och puttra fram bakom ett betlass i 30 km/h på smala skånska höstvägar utan att ha bråttom någonstans utan låta det ta den tid det tar. Det finns så mycket att se som man missar annars för att man måste skynda sig till någonting som egentligen inte alls är särskilt viktigt. Och så blir man mild och god i själen, och dessutom är det avsevärt billigare än att åka iväg och varva ner på något spa. Och förr eller senare svänger det där betlasset av någonstans och så småningom blir det till socker som ni kan rafsa åt er på era stressade språngmarscher genom Ica och resten av livet. Tänk på det och var glada istället för fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar