Fear of the dark

Jag har en tax som i princip inte är rädd för någonting. Han är helt oberörd för smällar, skott och höga ljud, och det fastän han är uppvuxen med en äldre hund som beter sig som om jordens undergång är nära förestående så fort någon osäkrar en revolver på tv. Boris skäller, ylar, piper, gnäller samt försöker pressa in sin schäferstora kropp under soffan medan Remus obekymrat snarkar vidare.  Remus springer glatt fram till hundar som är tio gånger så stora som han själv och skulle förväxla honom med en lunchmacka, och frågar om de ska leka. Han vaktar tomtgränsen mot betesdjuren i hagen, och fastän han väger 9 och tjuren 900 kg så beter sig Remus ändå som att det är självklart att han ska gå segrande ur en eventuell strid.

Men när det kommer till dammsugaren är det inte roligt längre. Dammsugaren representerar All Världens Ondska och så fort någon bara öppnar städskåpet så slokar Remus ihop och vandrar dystert iväg med hängande huvud och svans som om han är på väg till sin egen avrättning.
Nu har min man dammsugit undervåningen en stund. Remus och jag har kurat på ovanvåningen under tiden, inte för att jag är rädd för dammsugaren utan för att min dator står här och jag kände för att varva ner min uppstressade själ med en omgång Bubble Shooter. När dammsugaren närmade sig trappan upp till andra våningen tyckte Remus att det var lika bra att försöka sig på att krypa upp i mitt knä, och lyckades då trampa på strömbrytaren till förgreningsdosan så att hela datorn slocknade. Och jag var SÅ nära ett highscore i Bubble Shooter! Fan också. Orkade inte börja om från början så jag bestämde mig för att blogga om dammsugarskräcken istället, men då gjorde väl den fege fan samma sak en gång till!
Tur att både Firefox och Blogger klarar av att återskapa sånt som abrupt ryckts loss ur moderlivet med hjälp av en darrig taxtass.

Mes?