Ja, det slutade med apokalypsmyskväll och 2012 igår. Vilken djävla skitfilm, för att tala klarspråk. Inte för att jag trodde att Huset som Gud glömde skulle tillföra några cineastiska highlights direkt, men där pratar vi ju renodlad skräck och splatter. Det ska liksom inte VARA något mer. Men det här. Här hade man ju i alla fall en massa intressanta undergångsteorier att spinna ett nät med. Och så blir det bara en platt film med det gamla vanliga: en frånskild och frånvarande pappa med halvtaskig relation till både barn och exfru och som blir brädad av mammans nya karl som både är trevlig och framgångsrik och på det hela taget en hyvens snubbe till skillnad från DADDY som är en svikare och slashas, men när det verkligen gäller, typ: när jorden är en millisekund från att gå under, då är han streetsmartare än Gud och visar han att han minsann är någon att räkna med och både ungar och exfru inser att de felbedömt honom totalt och ska be om ursäkt och göra allting bra igen. Som om det var det primära när hela världen håller på att kollapsa.
Som sagt. En skitfilm från början till slut om ni frågar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar