Förra veckan, när jag var hos medicinmannen och fick foten full med kortison, fick jag även en remiss till en ortopedtekniker för att göra specialinlägg till mina specialfötter. Medicinmannen är lite egendomlig, men det passar väl bra när man har fötter som designats i Ankeborg. Inte nog med att han mässar: Nu sticker jag...AJ! AJ! AJ! inför varje kortisoninjektion som om det skulle göra att man kände sig mer tillfreds, han gav sig dessutom till att beskriva vägen till ortopedtekniska avdelningen på sjukhuset på ett sätt så att man kunde tro att han var hämtad från tv-serien Twin Peaks: Ja, alltså, du går in genom huvudentrén och så går du förbi kassorna och hissarna och sedan tar du till vänster bakom hissarna och så följer du en korridor som är märkt med T och sedan tar du höger och sedan vänster och sedan höger igen och sedan kommer du att hitta en blå linje i golvet och då följer du den och när du har rundat ett hörn så kommer du att hitta en hiss och den går ner i källaren och när du är där så tar du till vänster och sen...Det tog liksom aldrig slut och det fanns inte en chans i världen att jag skulle komma ihåg allt detta. Så idag när jag ringde och beställde tid och det visade sig att de hade fått in ett återbud och att jag kunde komma dit redan samma dag så bad jag att få en ny vägbeskrivning. Och fick en snudd på ordagrann upprepning av vägen till the black lodge i Twin Peaks. Jag fick panikanteckna en hel post-it-lapp (modell större) full med höger och vänster och ner och upp under tiden, och så avrundade självaste The Log Lady med ett Och så ska du inte betala hos dom däruppe utan det gör du här hos oss, och detta var verkligen en markering att ortopedtekniska avdelningen låg i de djupaste källarhålorna eftersom stället där man registrerar sin ankomst och betalar ligger på entréplan och alla andra säger "i kassorna där nere".
Men jag hittade dit, med hjälp av min gigantiska post-it-lapp. Det första jag såg var en enbent kvinna, vilket ytterligare förstärkte illusionen om att jag i själva verket hade hamnat i Twin Peaks. Fast där var det väl en enarmad man i och för sig, men ändå. Men sedan gick det bra. Mina fötter är nu mätta i tre dimensioner. Inläggen tog tio dagar att göra, jag vet inte om det är standard eller om det var bara för att just mina fötter är sådana skräckexempel. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar