Det där med Y-namn är ju ingenting nytt under solen, men nu har det ju till och med gjorts en studie i ämnet, så då måste det ju vara sant. Men det är ju helt korrekt. Dom som satt längst bak i klassrummet och skränade och kastade suddgummin, snus och upptuggat papper omkring sig (när de inte skolkade och körde trimmad moppe) hette ju alla Benny, Jimmy och Ronny. Inte många av dom är VD:ar idag och det är deras föräldrars fel.
På tal om namn så undrar jag om dagens unga vuxna hade klarat en tidsresa till 70/80-talet. De blir ju kränkta av allt, men på den tiden var det inte så noga med någonting och framför allt inte med vad man hette. En kille i min parallellklass hette Conny, men fick alltid suffixet Han Med Näsan och det kanske inte är så svårt att räkna ut varför. Det märkliga var att det var de vuxna som sa så. Vi barn/tonåringar sa (och fråga mig inte varför, för så djävla snälla var ju uppenbarligen inte vår generation): Conny, vilken Conny då? Jaså Conny i 8D, medan de vuxna bara: Ja, men det var ju Pelle och Kenneth och så Conny-Han-Med-Näsan som slog sönder lyktstolpen vid fotbollsplanen.
En bekant till mina föräldrar som brukade komma och köpa svartslaktat kött hade vid något till fälle i livet (inte relaterat till slakt får man väl hoppas) råkat amputera ett par fingrar, och han omnämndes alltid för oss som Farbror Lasse Med Konstiga Handen. Typ: På lördag kommer Farbror Lasse Med Konstiga Handen för att köpa kött. Oklart varför, för den enda Lasse som förekom i bekantskapskretsen var en, på den tiden, yngling som hette och aldrig kallades för något annat än Lasse-I-Dalen, så det borde ju ha räckt med Farbror Lasse utan att specifikt nämna hans konstiga hand. Kan man ju tycka.
Sedan hade vi familjen Ägg. De kallades så för att samtliga familjemedlemmar hade en väldigt speciell och toppig huvudform med högt hårfäste och flyende haka. Och de kallades familjen Ägg av ALLA, inklusive samtliga vuxna i nejden. Kanske med undantag av prästen och lärarna på skolan. De hade ett vanligt son-namn som aldrig användes av allmogen, utan det var Bosse Ägg och Uffe Ägg och Ulla Ägg och pappa Roland Ägg och så en Äggmamma som jag inte minns vad hon hette, och så fanns det några äldre Ägg-ungdomar som inte åkte med skolbussen så dom hade man ingen koll på vad de hette eftersom de var, med den tidens mått mätt, "urgamla" (gissningsvis i 20-årsåldern). Hela den stora Äggfamiljen bodde i en pytteliten röd stuga som låg precis utmed vägen, och när skolbussen stannade så kom alla Äggbarnen utvällandes på ett långt led och fyllde upp halva bussen.
Äggfamiljen flyttade när jag gick på mellanstadiet utan att lämna några märkbara spår efter sig, men härförleden så berättade min pappa helt oförhappandes att han hade sett Uffe Ägg på en mack i stan. Jag blev så paff att det enda jag kom på att fråga var om han fortfarande var sig lik, och det var han.
Ja, man kan ju undra lite. Om det är såna som Farbror Lasse Med Konstiga Handen, Conny-Han-Med-Näsan och Familjen Ägg som liksom har präglat den här lättkränkta generationen som är unga vuxna nu. Med sin bitterhet över tillmälen och lyteskomik. Det tål att tänkas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar