tisdag 13 maj 2008

My poetry was lousy, you said

Det är inte så att jag medvetet undviker reklam-tv, men...eller jo förresten, det är nog det jag gör. För det känns som att alla bra program finns på SVT och alla dåliga program finns på alla andra kanaler. Så det är inget svårt val alls.

Då och då får jag mail om att delta i undersökningar av olika slag. Påfallande ofta går det hela ut på att man får se reklam för olika grejer och så ska man svara på om man sett den reklamen de senaste veckorna. Det har ju aldrig jag, så jag tycker att de som gjort undersökningen är skäligen korkade som ber mig ta ställning till vilka påståenden som bäst passar in på en produkt jag precis påstått mig aldrig ha hört talas om, men outgrundliga äro opinionsundersökningens vägar.

I dagens undersökning fick jag se olika reklam för rakhyvlar. En tecknad film visar en kvinna som tittar på monteringsanvisningar och sedan på ett felmonterat skåp, hon sticker iväg med sin bil och stöter till en annan bil när hon ska fickparkera. I nästa scen ligger hon i badkaret och rakar sina ben. Hon säger: Jag är inte alltid så len, men mina ben är det. Sen visas produkten och dess egenskaper, beskrevs en reklam.

Sånt där kan ju nästan få ens hjärna att implodera. Varför kan de inte lika gärna skriva Hej, jag är kvinna och helt dum i huvudet. Jag kan varken montera ett skåp eller fickparkera en bil, men det gör ingenting. Jag klarar i alla fall av att raka benen själv. Dessvärre framgick det inte vilket märke det rörde sig om, eller det var ju kanske mer meningen att jag skulle känna till det, men det gjorde jag ju inte. I ren ilska uppgav jag alternativet "otänkbart" på alla alternativ när det kom till frågor om vilka märken jag skulle kunna tänka mig att köpa.   


Det är uppenbarligen någonting med reklam för rakhyvlar som retar upp mig.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar