Idag återberättade jag entusiastiskt den fantastiska handlingen i Aberration vid fikabordet. Christian tog sig för pannan och sade sig inte ens stå ut med min mästerligt onomatopoetiska sammanfattning, och den varade ju ändå bara i kanske fem minuter eller så. Någon nittio minuters filmupplevelse var det inte tal om. Det är liksom ingen tåga i folk. Visserligen kände jag att ett visst mått av alkohol medförde en något mer förlåtande attityd till den tvivelaktiga handlingen, och nu var vi ju nyktra eftersom det var måndagsmorgon, men ändå.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här. Kanske att B-filmer är stärkande för moral och karaktär. Det är så gott som vetenskapligt bevisat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar