Vi har fått nya telefoner på jobbet. Idag har vi varit på utbildning för att lära oss använda dem. Det hela känns så komplext och tekniskt avancerat att jag förmodligen aldrig mer kommer att våga lyfta luren av rädsla för att starta tredje världskriget.
Vi kom in på fenomenet musik i telefonköer. För egen del har jag aldrig reflekterat så mycket över det, i det stora hela känns det som en ganska ovidkommande detalj här i livet. Eller jag skulle snarare vilja påstå att jag föredrar musik framför en entonig stämma som var tionde sekund tvångsmässigt upprepar att man är placerad i kö och att de kommer att besvara ens samtal så fort de kan.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det förmodligen inte finns någon nu levande människa som skulle kunna gå igång på telefonköer, men jag har aldrig föreställt mig att det här med att lyssna på musik under tiden man väntar på att någon ska svara skulle utlösa sådana känslostormar. Stora starka karlar i ledande position inom företaget bröt ihop och började nästan gråta när en jazzig trudelutt spelades upp och förklarades vara förvalt som telefonkö-musik. Så nu har vi ingen. Musik alltså. Det kanske är lika bra, för just den förvalda lät mer som den var hämtad ur en tysk film med pornografiska inslag, och det kan ju ge lite felaktiga associationer. Stefan föreslog att man kunde ha Staten & kapitalet, men det var tydligen inte heller bra.
En gång ringde jag till kundtjänst på IKEA för att be dem skicka en monteringsanvisning till garderoben FINN, för den var inte med i paketet. Det var så många som ringde och klagade på allt möjligt att jag hann lyssna på nästan hela Kristina från Duvemåla i luren innan jag kom fram. Det var inte så tokigt faktiskt.
Fast det är klart, hade de dragit igång med någonting av Danne Stråhed så hade jag nog lagt på illa kvickt. Tänk på det, ni som sitter i kundtjänst eller liknande positioner, om ni vill minska era inkommande samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar