Nästa vecka är det dags för teoriprov och uppkörning i truckutbildningen. Jag var mest nervös för körningen, men nu jag ju övat en del på det, så igår tänkte jag att jag skulle snegla lite på teorin. Det skulle väl inte vara några större problem, för när man ser folk i sin omgivning med truckkort så framstår de ju inte som några större ljus. Tänkte jag von oben-aktigt och blev genast bestraffad, för när jag bläddrat igenom häftet fattade jag ingenting. Eller jo, en del, men det var skitsvårt. Vad kallas den ventil som öppnar när maxtrycket i ett hydraulsystem överskrids? Vilken är den riktiga syravikten på batteriet när det är fulladdat? Vad är den väsentligaste skillnaden på konstruktion och användningsområde för ledtrucken jämfört med stödbenstrucken? Såna frågor ska man förväntas kunna svara på, och jag som gått nästan 40 år på denna jord utan att ens reflektera över något av ovanstående kände att jag inte riktigt var med på noterna.
Jag vände mig till Stefan för att få moraliskt stöd och svar på en fråga om hur ett diagram med lyftkapacitet och tyngdpunktsavstånd skulle uttolkas. Han läste i mitt häfte, kliade sig i huvudet, läste igen, ringde en vän och avslutade med att säga att han var skitglad att han redan hade sitt kort och att deras teori hade varit busenkel. Så gav han mig en almanacka med truckbilder för att muntra upp mig. Jag längtar redan till månadsskiftet, för i juni är det en bild på en kille i blåställ som kör en motviktstruck. Man kan bli tårögd för mindre. Jag försökte föreställa mig hur det kan ha gått till när man brainstormade kring hur denna almanacka ska se ut, men tanken svindlade som det heter.
Om jag misslyckas med teorin så kan jag kanske få bli fotomodell i nästa års kalender. Det är ju en alternativ karriär så god som någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar