Idag var det dags att bekänna färg med avseende på truck-kunskaper. Först hade vi teoriprov, och det gick som en dans. Ja, vi är ju teoretiker, som Magnus sa. Sedan var det dags för praktiska övningar. Jag snodde snabbt som ögat åt mig kvinnotrucken, som heter så på grund av att den är smidig, lätthanterlig och tyst. Eller hur det nu var. Så fick vi flytta runt på lastpallar en stund, och det gick väl hyfsat. Eller jag tyckte väl att det gick ganska bra, jag varken välte eller körde på något eller gjorde några andra generalfel. Ja, du kör ju på ett väldigt SÄKERT sätt, sa den cirka 22-årige provledaren diplomatiskt till mig efteråt, och förklarade sedan pedagogiskt att lastbilschaufförer kan ha tider att passa och ofta står och pekar menande på klockan om man såsar omkring i slow motion med trucken. Detta framsades i en så mild ton att jag är övertygad om att han trodde att jag var utsläppt från omsorgsförvaltningen på försök och var i behov av lite extra stöd.
Sedan fick vi trixa med ledstaplare i trånga utrymmen, och den hade jag inte övat på, så här fanns stora möjligheter att göra bort sig. Men den milda pedagogen godkände mig, trots att jag svängde på fel håll en gång när jag backade. Men han har kanske sett värre saker, vad vet jag. Han påpekade än en gång att jag verkligen satte säkerheten i fokus, och jag antar att det var ett fint sätt att säga att mitt snigeltempo hade sprängt hans tidsschema. Det kändes lite oroväckande, kanske är det som att inte hinna fram till Evertsberg i tid när man åker Vasaloppet. Eller att mitt truckkort skulle förenas med något slags villkor, typ att jag själv skulle tvingas bära en LGF-skylt, ungefär som en dumstrut. Men förvånande nog så var jag lika godkänd som de mer snabbrullande Magnus och Christian.
Fy fan vad vi ska städa på jobbet nu, Jenny och jag. Nu när vi kan flytta omkring saker helt jävla ohämmat. Fast rätt så långsamt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar