Igår var jag hos kiropraktorn, han tyckte att läkningen av min arm "gick på rätt håll" och så tryckte och drog och vred och knäckte och slet han så att det kändes som att hela armen skulle lossna, men ont ska väl med ont fördrivas kanske.
Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, kom hem igen och tog sedan bussen tillbaka till stan för nu djävlar skulle Jenny och jag ut och rulla hatt, som det heter. Eller så här brukar det gå till: vi möts på stationen, går till en kinarestaurang, äter buffé, delar en flaska vin, pratar-pratar-pratar. Sen går vi till Bishops Arms som ligger vid stationen och tar en drink eller ett glas vin till och pratar-pratar-pratar vidare. Och sen tar vi bussen respektive tåget och brukar vara hemma strax efter 21, vilket väl får vara något som anstår gamla käringar i vår ålder.
Igår bestämde de här gamla käringarna i alla fall att 2024, då springer vi Tjejmilen. Sist jag gjorde det var 2014, sist Jenny och jag gjorde det var...2011 eller möjligen 2012, kom vi fram till. ALLDELES för längesen i alla fall, så nu djävlar. Detta bestämde vi redan när vi gick FRÅN stationen, dvs innan vinet hade fött några ädlare känslor om vår fysiska förmåga men det spelar ju ingen roll, man kan ju gå i värsta fall. Älskar Tjejmilen och det är ju så mycket mer än ett lopp, det är hotellmys, få hänga med sin bästis, gå till Östermalms IP för att hämta nummerlapp och gratissaker på mässan, strosa runt på stan och förundras över storstadsbor och -fenomen, man bara måste älska det. Och det är så peppig stämning och det gillar jag. Mer och mer, förr kunde jag kanske tycka det var lite överdrivet att det ska hyllas och jublas exakt hela tiden oavsett prestation, men man kan ju faktiskt unna sig att tänka om.
Sov dåligt i natt, så idag är jag lite seg och en lång dag väntar. Har ett sent eftermiddagsmöte, i vanliga fall brukar jag ju åka hem och ta möten som ligger efter min ordinarie arbetstid hemifrån, men idag ska sotaren komma och jag pallar inte ha kameramöte på engelska samtidigt som det ska stå någon tomte i bakgrunden och döna med sitt, så då känns det lugnare att stanna kvar på jobbet även om det är drygt med långa dagar när man dessutom är trött redan från början. Har nog inte så mycket med de två och ett halvt glasen vin som jag konsumerade igår att göra, utan det är nog mer på grund av att jag har sovit dåligt två nätter i rad nu, det kan man tydligen inte göra utan att man känner sig som om man varit ute och supit i fjorton dagar och fjorton nätter. Men ja, det är ju bara att bita ihop och ta sig genom dagen, go go go.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar