Grå bin

Det här är en bok som jag (tyvärr) inte kommer att läsa färdigt: Grå bin av Andrej Kurkov. Detta är handlingen:

Biodlaren Sergej Sergejitj är en saktmodig man. Äktenskapet gick i kras och dottern ser han aldrig numera. Han lever ensam i en stuga med trädgård i slutet av en sömnig bygata. Livet bjuder inga överraskningar och det är så han vill ha det. Men allt är inte som vanligt. Grannarna har gett sig av och husen omkring honom står kusligt övergivna.
Byn ligger mitt i den "grå zonen" i Donbass, i ett ingenmansland som varken kontrolleras av den ukrainska armén eller av de ryska separatisterna.

Gradvis växer en övertygelse inom Sergejitj att bina måste räddas till säkerhet. Och en dag lastar han bilen med sina bikupor och ger sig av mot något han knappt anar konturerna av. Hans resa in i Ukraina (innan Rysslands invasion) blir en rundmålning av ett land och dess invånare, av pyrande konflikter, levande liv, drömmar och besvikelser. Sergejitj är en enkel man, han föredrar binas intelligenta ordning framför världens kaotiska myller. I krocken uppstår en helt egen ton, poetisk och varm, djupt mänsklig. 

Jag tyckte inledningsvis väldigt mycket om den här boken, den hade ett fint språk och handlingen småputtrade framåt i ett milt och behagligt tempo. Men sen var det som att styrfarten tog slut och jag läste sida upp och sida ner utan att någonting hände som drev berättelsen framåt, blev mest bara irriterad på Sergejitj och den andra enda bybon Pasja. Läste ändå halva boken, men det hände ju ingenting, inte en bikupa lastades och kördes iväg, kanske borde jag hållit ut lite till men nä, jag tyade inte, plus att jag var tvungen att lämna tillbaks den på bibblan eftersom jag hade lånat om den så många gånger man fick. Kanske ger jag den ett nytt försök någon gång, kanske inte. Den får inget betyg pga kan inte bestämma mig för om det var ett misstag att ge upp eller ej.