måndag 30 oktober 2023

Till stallet istället, v 43 2023, pt 3

I lördags var det dressyrträning för tränare, jag hade anmält mig på Köttbullen och min dotter hade anmält sig och önskat fyra olika hästar men fick Trotjänaren (som alltså inte var en av dom hon önskat) på grund av att ridskolan har ett slags medryttarsystem som går ut på att man (mot betalning) tar hand om (och även rider) "sin" häst på helgerna, inklusive viss stalltjänst för resten av stallet, och då har man förtur på den när det är någon form av övrig aktivitet.  Kan absolut köpa det upplägget, men samtidigt är det ju lite trist för det blir ju ganska begränsat för övriga (och självklart är det ju de "bästa" hästarna som har medryttare, inte så att någon häst är "dålig", men det finns ju mer eller mindre roliga. Man skulle ju kunna tänka sig att det fanns upplägg med träning som bara var för medryttarna, och annat upplägg där det var först till kvarn, typ. 
Köttbullen har ingen medryttare, så enda gången det möjligen skulle uppstå någon form av konkurrenssituation är väl om jag skulle få för mig att vilja vara med på någon Pay & Jump, för då brukar hon vara populär, men det kommer ju aldrig att hända att jag är med på något sånt så det är ju bara ett teoretiskt problem. 

Hur som helst tycker jag träningen gick riktigt bra, även om ingenting är gratis och när jag såg mig själv på film efteråt så kunde jag konstatera att det kändes bättre än vad det såg ut, haha. Men! Det var galopp på liten volt, galoppfattning från skritt, halt från trav och skänkelvikning över hela diagonalen och hon gjorde det. Svetten rann om oss båda efteråt, men jag var så nöjd! Köttbullen var nog mest nöjd när hon fick gå ut i hagen och återförenas med sin älskade ponnyflock, men jag tycker hon var duktig.

Sen hände en liten incident med Trotjänaren. Han är ju en rymmare som hur lätt som helst knixar sig loss ur säkerhetsgrimskaftet och sedan vandrar iväg ut ur boxen för att gå och äta hö, och den här gången råkade min dotter få handen rejält i kläm mellan honom och boxkanten, så att rida var inte att tänka på för henne för hon kunde knappt röra på fingrarna (obs, inget brutet men sådär svullet och ömt som det blir när man klämmer fingrar, ajajaj). Så hastigt och lustigt så satt jag i Trotjänarens sadel och fick rida honom för tränare. Det gick bra, trots att jag inte ridit honom mer än...tre gånger? tidigare. Trotjänaren är ju en välskolad dressyrhäst som har tävlat mycket i sina dagar, så om man bara övertygar honom om att han måste gå fram så är det sen nästan bara att sitta och åka med (nä, inte riktigt såklart, men i jämförelse med att rida Köttbullen känns det som att man har väldigt mycket gratis). Dock behövdes rätt mycket övertygelse, men sen så kunde jag få njuta av att rida en häst som verkligen kan sina saker. Plus att han har en riktig dressyrsadel, och det är faktiskt en enorm skillnad att rida i en sån. Dock jättesynd om min dotter som istället för att rida fick gå med en påse frusen mango (man tager vad man haver) om handen och dessutom (vi samåkte) vara tvungen att vänta på mig istället för att åka hem och bli ompysslad. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar