Igår var en sån där underbar dag när allting bara fungerade och flöt på och gick vägen för mig och Köttbullen. AAAH. Dom är ju rätt sällsynta, dom där stunderna då det känns som att nu djävlar ringer snart Bo Jenå och erbjuder mig en plats i landslaget. Men igår så! Kvällens tema var "volter" och vi började med att skritta på en 20-metersvolt som utgick från X, dvs man hade nästan inga väggar att förhålla sig till utan var tvungen att hela tiden fokusera på vägen, blicken, vändningspunkterna. Redan där kände jag att Köttbullen hade en bra dag där hon svarade "okej då" istället för "varför i helvete ska jag göra det?" (som är det vanligare alternativet) när man ber henne om något. Sen skulle vi rida samma 20-metersvolter i trav med byt om volt varje gång vi passerade X. Gick också jättefint, hon var riktigt lösgjord och fin i formen även om jag fick jobba som ett djur för att trycka fram henne. Sen skulle vi göra samma sak i galopp och göra ett enkelt byte varje gång vi passerade X. Ett "enkelt byte" innebär inte att det är enkelt utan är att man galopperar i ena sidans galopp, bryter av till skritt, skrittar några steg och sedan fattar andra sidans galopp. Köttbullen och galoppfattningar är ju inte a match made in heaven, men lo and behold, DET GICK. Kanske inte 100 % rena enkla byten, för det förekom nog ett och annat travsteg, men ändå! Det gick! Alla som följt min och Köttbullens resa vet att det här med galoppen är vår akilleshäl (en av flera förvisso, hehe) och det är väl först nu som jag känner att jag kan fatta galopp när jag vill och hon också i regel kan hålla galoppen ÄVEN om vi skulle råka komma nära en annan häst, inte att varje fattning blir ett stort projekt där planeterna måste stå rätt och själen och universum och hela skiten måste vara i balans och harmoni. Sen är vi inte där med formen i galoppen än, men Rom byggdes ju inte på en dag.
Sen fortsatte vi med övningen "Musse Pigg" som ju är att man rider på stora mittvolten och varje gång man passerar medellinjen så lägger man en 10-metersvolt utåt, och nu var Köttbullen i ett samarbetsvilligt skede så det var i princip bara att sitta och mata på henne framåt. Sen slutade vi med övningen "slottet" (som tydligen heter "the Swedish castle" internationellt) som ju är att man rider som en fornminnesmärkessymbol, dvs en fyrkant med en volt utåt i varje hörn. Det var en riktig genomkörare, men gud vad jag var nöjd både under och efter lektionen. Enda smolket i glädjebägaren var att jag fick en sån akut himla halsbränna när jag red, gissningsvis härrörande från några nougatkulor som jag tryckte i mig efter att jag hade tränat tabata innan ridningen. Jag har väldigt sällan halsbränna och det är väl aldrig kul att ha, men i kombination med ridning så är det verkligen helt värdelöst. Känns som att magsyran skvimpar upp i strupen för varje steg hästen tar, och hästen tar många steg. Men det var ju inget man kunde börja gnälla över utan det var bara att bita ihop och kämpa på.
NÖJD var jag som sagt i alla fall. Så kul när man känner att allting stämmer och att man kommunicerar och samverkar istället för att det ska vara konflikt och kamp om varje tygeltag. Fick också ett bra tips om att "sitta som en utsmält klick mjukglass i sadeln", ibland behöver jag såna där visualiseringar för att kunna tänka om. Det är ju inte bara Köttbullen som har problem med galoppen, det har ju jag också. Blir ofta att jag spänner mig och så kommer man (jag) inte ner ordentligt i sadeln utan sitter och kniper med låren utan att egentligen inverka. Det är ju inte som att jag aldrig har fått kritik för det, men ibland behövs det att någon säger någonting på ett annat sätt. Nu ska jag tänka mjukglass i varje galopp, hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar