I helgen var vi och hälsade på hos The Wendels, där det visade sig att DeeWee hade drabbats av en riktig killförkylning. Den vandrande virusbomben Adrian sympatihostade lite han med, och nu idag tyckte jag att det började killa olycksbådande i halsen. Sprang min lilla runda efter jobbet och det kändes otroligt motigt, fast jag tror mest att det berodde på att grusvägen förvandlats till en lerpöl, så det var tungt och slirigt och kanske inte riktigt vad man behöver när man är i uppstartsfasen av löpträningen. Gode gud, om du hör det här. Jag har varken tid eller lust eller ork att bli sjuk just nu. SCHYSSTA!
Sur är jag också av cirka en miljon anledningar. Så sur att jag tackade nej till en semla i vredesmod. Det var dumt, men nu är det för sent att backa bandet. FUCK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar