måndag 13 februari 2012

Versalernas dag

Har precis kommit hem efter en djävla skitdag som inleddes med att bilen, the queen of all Volvos, vägrade starta. HATAR NÄR BILEN INTE STARTAR. Inte ett djävla dyft hände när jag vred om startnyckeln, vilket indikerade urladdat batteri och det var väl själva FAAAN, batteriet är nytt sedan i somras och ska väl för farao kunna stå en helg och tåla några minusgrader utan att klappa ihop, men nähädå. HATAR BATTERIER SOM LADDAR UR SIG. Startkablar på, bilen, eller rättare sagt batteriet, vägrade lik förbannat att kommunicera. HATAR KOMMUNIKATIONSSVÅRIGHETER. Jag VET att det är batteriet, för min bilradio är kopplad förbi tändningen och även den, radion alltså, var stendöd, vilket den rimligtvis inte borde ha varit om det till exempel varit fel på tändningen. Blev så arg att jag sparkade på bilen, förlåt bilen men jag HATAR ATT BÖRJA DAGEN MED ATT HA OFLYT. En blick på klockan sade att nu var det bara att välja, lämna eländet och springa till bussen eller stå kvar och försöka sig på att få liv i batteriet via några hemliga Bosse Bildoktortricks. HATAR BOSSE BILDOKTORN. Om det finns några såna tricks så känner i alla fall inte jag till dom, så jag valde att att älga iväg mot busshållplatsen. HATAR ATT ÅKA BUSS. Min man tog in batteriet och satte det på laddning, och då tjöt det trotsigt att det var fulladdat. HATAR DEN HÄR TYPEN AV FEL. Men det är säkert någon form av SNÖ som har letat sig in till batteriet och fått det att frysa. HATAR VINTERN.

Och så här värdelöst är det att åka buss: Första bussen går halv sex, är i stan klockan sex. Sedan tar det cirka en halvtimme att gå till jobbet från stan. I normala fall gillar jag att gå, men jag HATAR ATT GÅ NÄR JAG HAR EN TID ATT PASSA. Är på jobbet vid halv sju och jobbar då till tre istället för till två som jag är van vid. HATAR ATT INTE FÅ SLUTA KLOCKAN TVÅ. Sedan går det en buss hem tio över tre, den hinner jag inte med eftersom jag inte är i stan förrän halv fyra. Då går nästa buss inte förrän tio i fyra, alltså måste jag vänta, HATAR ATT VÄNTA, samt drälla omkring på stationen och trängas med folk i tjugo minuter. HATAR ATT TRÄNGAS MED FOLK. Sedan kommer bussen som hela djävla världen ska åka med och så ska man låta sig fraktas hemåt och är hemma i runda slängar halv fem, två timmar senare än jag brukar. Det duger inte. Det är för mycket tid som går till spillo, MIN TID. Så kan man väl i och för sig invända att det ligger 2 x 30 minuters powerwalk insprängt i detta onödiga tidsblock och  i vanliga fall när jag kommer hem vid halv tre och därefter utforskar världen tillsammans med Remus, tax med rätt att döda, så är ju klockan kanske nästan lika mycket i alla fall, men det är skillnad. Ett djävla INDUSTRIOMRÅDE där lastbilar dånar fram i parti och minut och stänker ner en med smutsig snömodd uppfyller faktiskt inte mina krav på schyssta naturupplevelser. Och även om det är gott om tid på hemvägen så HATAR JAG FORTFARANDE ATT GÅ NÄR JAG HAR EN TID ATT PASSA.

Nyss ringde Gud och sa att versalerna var tillfälligt slut på lagret, så jag får väl klicka på "publicera" istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar