Alltså det här med att vara sjuk och hemma från jobbet, det är väl ändå ganska överskattat? Det är väl en sak om man har bestämt sig för att man ska vara ledig och bara ska ligga på sofflocket från arla till särla och inte göra ett skapandes grand mer än att glo på fördumnings-tv, sånt där man fantiserar om när man har för mycket att stå i. Men i verkligheten är det ju inte så djävla festligt, för i fantasin så mår man ju ändå BRA när man ska ligga där och päsa, man är bara lat. Men nu! Huvudet är fullt av snor och värk och hjärnan är helt seg av feber och det enda man orkar titta på är på nivå Lyxfällan och Ullared. Det mår man ju inte direkt bättre av. Och dessutom finns det jobbgrejer som inte blir gjorda under tiden som jag ligger här, vilket gör att det blir lite stressigt och frustrerat mitt i alla tröttheten. Men mest är jag uttråkad. Och så är det så träligt när man varken har smak- eller luktsinne och hela tillvaron blir intetsägande och grå. Jag åt matlåda med Leif Mannerströms skrytkycklingrecept till lunch, och även om jag vet att både kycklingen och såsen var to die for så hade jag lika gärna kunnat tugga i mig några bitar stuvad wellpapp, så lite smakade det.
Fördel: torkade upp en hundspya från golvet innan och kände ingen som helst lukt. Inget ont som inte har något gott med sig med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar