onsdag 13 februari 2013

Lasagnen, maten, livet

Jag gillar lasagne. Om jag får säga det själv, och det gör jag nu, så gör jag himmelsk lasagne. Det finns ett enkelt knep och det är att inte snåla med någonting, utan det ska vara mycket av allt. Då blir det också så gott att Frälsaren gråter tårar av avund för att Han bara får sleva i sig nektar och ambrosia dag ut och dag in, medan jag äter lasagne i dagarna tre. Mmm...lasagne.

Gjorde lasagne i helgen. Förutom mottot "mycket av allt" tycker jag även att man kan unna sig att göra mycket lasagne, när man ändå håller på liksom. Överlag är jag  ganska mycket för att laga stora mängder mat, eftersom jag är en smula besatt av matlådor. Vi äter ju normalt inte middag på kvällen i veckorna, så då vill det  till att man får en rejäl lunch istället, och jag utgår alltid från matlådeperspektivet när jag planerar och handlar och lagar mat. Och därför står det oftast tio matlådor i kylen på söndagskvällen, och så är hela veckans luncher räddade. Som tur är så är vi inte så känsliga för det där med variation, utan kan mycket väl äta samma mat flera dagar i rad, givet att det är gott förstås. Och där kommer vi in på lasagnen igen. Har ätit lasagne till lunch i måndags, igår och idag, och nu börjar det faktiskt bli lite tjatigt med hästköttskommentarerna. Kunde väl inte jag veta att man skulle upptäcka hästkött i Findus färdiglasagner exakt samtidigt som jag tillverkade en jättebatch av min egna svingoda lasagne, men så är det. För det första tycker jag att man kan tona ner hysterin när man säger att DET INNEHÖLL HÄSTKÖTT som om det vore giftigt på något sätt, eller moraliskt likvärdigt med att äta spädbarn. Hästkött är ungefär som nötkött, det är inget konstigt alls med det. Att äta alltså, och detta säger jag FASTÄN jag är så kallad "hästtjej" (vet inte vad det heter när man är fyrtioplus, men skitsamma).

För det andra: Ja, men det är väl klart att man härsknar till när det står "nötkött" och så är det inte det. Men vad man framför allt blir, eller åtminstone borde bli upprörd över är att det tydligen går att komma undan med vad som helst bara man är en "livsmedelsjätte" av något slag. Det fuskas och märks om och märks fel med flit och ändå händer ingenting speciellt kännbart alls, fastän man tycker att samtliga inblandade ansvariga borde få skaka galler ett bra tag och sedan få näringsförbud, om det fortfarande finns något som heter så i detta nådens år 2013. Men så går det ju uppenbarligen inte alls till.

Och för det tredje: Om folk överlag kan tänka sig att köpa kött som har transporterats runt halva jordklotet för att slutligen hamna i en kyldisk på Ica eller Coop och därefter på den egna tallriken, och det kan de uppenbarligen eftersom man dagligen och stundligen ser folk rafsa åt sig irländsk köttfärs eller brasiliansk oxfilé bara för att det är billigt. Är man ändå inte beredd att offra eller betala någonting extra för kostnader för kvalitet och spårbarhet och för att transporter och slakt ska ha skett under någorlunda värdiga och etiska former, då kan man kanske inte heller förvänta sig att få veta om det är oxe eller åsna man tuggar i sig. Bara för att det är billigt betyder det inte att det inte är någon annan som får betala, för det är det. På ett eller annat sätt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar