Idag kände jag lite panik över vintern som aldrig tar slut, blandat med upproriskhet mot den där DJÄVLA Kung Bore som tycker att han ska styra mitt liv, så idag tänkte jag att näe, nu ger jag mig ut och springer. Och så gjorde jag det, trots snön, trots att jag tidigare sagt att det skulle vara så himla ovärt att halka på en isfläck när man har vilat och rehabiliterat sig i flera månader. Men nu får det fan vara bra. IN YOUR FACE, Kung Bore, samt: IN YOUR FACE, höftmuskelinflammation.
Kan säga så här: Det var tur att min kiropraktor har gjort upp ett komma-igång-program åt mig där jag ska börja med löpning varvat med gång. För konditionen var det sannerligen inte mycket bevänt med längre. Tveksamt om jag ens hade klarat av hela rundan ens om jag inte hade haft restriktioner utan att dö på kuppen. Kondition ÄR tyvärr en färskvara med extremt kort bäst-före-datum.
Jaja. Om bara kroppen håller så kan det ju bara bli bättre från här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar