När jag vaknade i morse var hela världen vit. IGEN. Det var då själve FAN vad den här vintern inte vill som jag. Visst, det var väl inte mer än några centimeter som kom, så det behövde inte ens skottas, men ändå. Det är barmark jag vill ha. Och plusgrader. Bor ju inte precis i Haparanda, så jag tycker faktiskt inte att det är för mycket begärt. Och nej, en ynklig plusgrad räknas inte när det är snö överallt och vinden blåser så snålt så att man tror att Ernest Shackletons ande ska dyka upp och be en följa med till andra sidan Antarktis för att kalasa på härsket sälspäck.
Jag samlade i alla fall ihop taxarna, drog på mig gympaskorna (osmart val till snö, men jag är DÖDSTRÖTT på vinterstövlar nu) och marscherade ut i skogen ett par timmar. Kom hem, ställde gympaskorna på tork under elementet, lagade lunch, tittade på gårdagens avsnitt av Farmen på TV4 Play, till min besvikelse så vann den där djävla varbölden Paul tvekampen och blir alltså kvar (minst) en vecka till. Det är ju i och för sig "bra tv", men jag står inte ut med hans extremt självgoda och dryga sätt. Skulle nästan hellre vara på en öde ö med Ola-Conny från Ullared än en vecka på Farmen med Paul. Brr.
Min man har åkt till sin kompis Johan för att spela tv-spel, så jag har "egentid" som det heter. Fast det är lite fejk, för det jag gör, nämligen: eldar i kaminen och tittar på säsong 8 av Desperate Housewives, är inget jag inte skulle kunna göra när han är hemma. Vet faktiskt inte något som jag känner att jag skulle behöva vara ensam hemma för att göra, eftersom vi båda är rätt bra på att sysselsätta oss själva på varsitt håll i huset. Däremot är jag ju en rätt osocial jävel, så det är ju inte så att jag lider av ensamheten, jag tillbringar mycket hellre en hel dag tillsammans med me, myself and I än hänger med andra människor. Sån är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar