Idag hade jag jättemycket energi på jobbet. Det var ju kul för jobbet, och indirekt även för mig för all del. Fick mycket gjort, blev av med en del av högarna på skrivbordet. Energin räckte även till att åka till macken för att köpa nya glödlampor till Queen of Volvos bakljus, besöka apoteket och Ica, åka hem, gå i Läskiga Skogen en dryg timme samt fixa matlådor för resten av veckan när jag kom hem igen. Men nu är den SLUT. Energin alltså. Så nu sitter jag i soffan och har foten i den patenterade liniment-och-elektrisk-värmedyna-kombinationen. Den känns inte helt hundra, foten alltså, men kanske åttio. Det går ju på rätt håll åtminstone.
På apoteket idag skulle jag köpa fluorsköljmedel som jag får på recept av min tandläkare. Det är inget speciellt superduperfluortantsgift som är hett på svarta marknaden, för det går att köpa receptfritt också, men det blir ett mer förmånligt pris på recept. Enligt min tandläkare, vars ord och visdom jag aldrig någonsin skulle drömma om att ifrågasätta.
Som bekant är det influensatider nu. Tror min man och Oliver är de enda i den närmaste kretsen som inte varit sjuka. Än, alltså. Det kanske lönar sig att heta något på O. I alla fall, till apoteket vill man ju absolut inte gå i dessa tider, det är ju som att stiga in i ett djävla virusvaruhus. Men ibland är man ju så illa tvungen, som till exempel när ens tandläkare tittar en djupt in i ögonen och säger med sammetslen röst att Jag tycker du ska fortsätta med fluorsköljningen...Sånt skojar man inte bort.
Jag klev alltså in i viruscocktailpartyt och tog en kölapp, naturligtvis var det hundra svaga pensionärer med längtande vekhet och sotiga bröst före mig. Kände inte för att mingla runt, så jag lutade mig mot hyllan med intimprodukter (där var det tomt, till skillnad från hyllorna märkta med "Förkylning" och "Värk och feber"). Bakom mig hörde jag en man hålla en monolog om sin fotsvamp som aldrig ville gå över, trots att han provat "allt". Där stod jag och tänkte: Über allen gipfeln ist Ruh. Fan vet vad det betyder, men det är tyska och det var Goethe som sa det, så nu vet ni det.
Till slut blev det min tur. Jag viftade glatt med min handskrivna gula receptblankett som jag var ensam om i hela lokalen att ha, alla andra hade e-recept. Den blev mottagen av en mindre glad farmaceut, eller vad de nu har för titel, de där som såsar omkring i ultrarapid i vita rockar och Birkenstocksandaler på andra sidan apoteksdisken. Farmaceuten tittade på min gula blankett som om han aldrig sett en sådan förut. Han var ung, så det hade han kanske inte. Han läste den om och om igen (och här ska tilläggas att min tandläkare har en helt läslig handstil, så det kan inte bero på det) som om den innehöll breaking news om senaste utvecklingen i Mellanösternkrisen. Så började han skriva av det som stod på receptet. Där står typ: "Skölj under 2-3 minuter morgon och kväll", inte mer. Men den här killen gick igång som om han vore Fjodor Dostojevskij när inspirationen till Brott och straff flödade som mest. Jag överdriver inte om jag säger att han hamrade på tangentbordet i flera minuter. Sedan skulle han scanna av en streckkod på i tur och ordning receptet, flaskan och etiketten. Läsa vad det stod, dubbelkolla mot receptet, dubbelkolla igen. ALLVARLIGT. Det är väl bra att de är noga, men det här var ju ett receptfritt läkemedel. Jag hade kunnat gå raka vägen till tandkrämshyllan och plockat åt mig litervis med samma produkt utan att någon hade höjt ögonbrynen.
- Kan jag få se på din legitimation också, frågade farmaceuten allvarligt men artigt, och jag langade fram körkortet medan jag funderade på om det här skulle kunna gå att omvandla till någon form av komplimang eller inte. Legitimation för att köpa fluorskölj...troligtvis inte. Så frågade han om jag "använt den här produkten förut". Alltså FLUORSKÖLJ! Det var ju inte precis någon psykmedicin med risk för grava biverkningar. Jag andades fram ett "ja" och som belöning fick jag ett erbjudande jag inte skulle kunna motstå, en doseringssked i genomskinlig plast. Tackade dock nej till detta, vänligt men bestämt.
Som sagt. Det är inte konstigt att det tar tid på apoteket. Hoppas att inga luftburna viruspartiklar kom i min väg under denna evighet som besöket tog. Eller att mitt immunförsvar är supertaggat, trots att jag inte heter något på O.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar