tisdag 13 mars 2012

Fotstatus

Igår var min djävla FOT ingen rolig historia precis. Det gjorde till och med ont att ha ett täcke vilande mot fotens ovansida, eller fotryggen, kan det heta så? Vad det än heter så gjorde det ONT. Och detta trots att jag suttit blickstilla i soffan hela kvällen med foten insmord med liniment och inlindad i en elektrisk värmedyna (därav stillasittandet, sladden är bara någon meter lång). Tror mycket på värmebehandling nämligen. I morse kändes det väl sådär, men under dagen tyckte jag nog att smärtan började avta en smula. Hoppas hoppas. Har bestämt mig för att det beror på mina Saucony-skor. Har aldrig riktigt gillat dom. De var inte hundraprocentigt sköna från första början, men jag är ju van vid att skor måste "gås in" med varierad grad av lidande under en period. Enda undantaget var mina Asics Gel Foundation IV, de enda skor som suttit som en dröm på Kalle Ankafötterna från första stund, och naturligtvis utgick de ur sortimentet cirka år 2008. Att man aldrig lär sig. Tyvärr kostade ett par Asics Gel Foundation IV runt 1500 spänn år 2008, så det var ju inte riktigt läge att köpa upp sig på en livstidsförbrukning. Två par fick räcka, två par har jag fortfarande. Ett par använder jag på jobbet, men det är sorgligt trasiga. Det andra paret har jag som slafsa-omkring-i-till-vardags-skor. Rätt så utnötta är de också, så förra gången det var aktuellt att köpa löparskor så lät jag mig övertalas av någon förljugen försäljare att köpa Saucony istället, för de var "bäst för mig".

Vad jag inte gillar med Saucony är att de är för stumma. De klämmer när jag tar dom på mig. Sen när man gått ett tag och de liksom töjt till sig en aning så klämmer de inte längre, men det där initiala klämmandet är tillräckligt störigt för att jag inte ska gilla dom särskilt mycket. Har blivit bortskämd med Asics:arna som suttit som gjutna, även på mina djävla missfoster till fötter. Så nu har jag bestämt mig för att det är Sauconys fel att jag har ont i foten. Hade dom nämligen på mig under helgens 2 x 2,5 timmars raska promenader i Guds underbara natur (i syfte att "gå in dom", en process som sjunger titelspåret på filmen Neverending Story, för de verkar återgå till sin ursprungsform så fort de kommer av foten och nu ger jag FAN I DET rent ut sagt), och de har säkert klämt på något senfäste eller någon nerv eller något sånt där utan att det har märkts riktigt. För jag går inte med på att en fot bara börjar göra värsting-ont helt utan anledning. Så svekfulla och lömska kan inte ens mina djävla Kalle Ankafötter vara.

Så nu hasar jag omkring i mina utgångna Asics. Får sätta upp "skoinköp" på agendan så fort foten slutat ömma, och den här gången tänker jag inte lämna butiken med annat än SKÖNA skor, det är ett löfte. Längtar redan till att våren ska komma igång lite mer så att man kan få dra på sig sina Aqua-Socks och bara GLIDA. Helst smärtfritt också. Okej, Gud? Vi säger så, va?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar