Idag slöbläddrade jag mig genom Discshop-katalogen. Jag, eller det var väl inte riktat till mig personligen, men ändå, blev bland annat erbjuden att köpa tv-serier på dvd. Det är ju helt okej så länge man inte gör extra mycket reklam för serier som Rena rama Rolf och En fyra för tre. Det gjorde man i Discshopkatalogen, och det gjorde mig smått irriterad, eftersom det är underhållning för kretiner.
Och dessutom fanns det en hel sida full med buskis. Det finns nog ingenting jag har så svårt att stå ut med som just denna tveksamma genre av underhållning, som måste härstamma raka vägen från helvetet. Den får mig att tro att världen är ond och Gud död och den som tycker att det är fräsigt att äga en dvd med titeln Birger & Olvert Gräjtest Hits är jag beredd att säga upp bekantskapen med för all framtid.
Tack och lov hittade jag Carin Mannheimers Lära för livet. Många i min ålder påstår att det är den bästa svenska serie som någonsin visats, och det betvivlar jag inte alls. Fast jag har bara ytterst dimmiga minnen av handlingen, för 1976 var det på gränsen till att jag inte fick vara uppe och se den. Jag tror att min syrra förhandlade bort det här förbudet för oss ibland, men inte tillräckligt ofta för att det skulle lämna några bestående minnesbilder. Jag minns mest att det var tuffa elever som drack mellanöl på skolresan och skolkade och svor åt lärarna. Själv befann jag mig mer på en nivå där en allsmäktig fröken lät sin nåds sol lysa i form av guldstjärnor i matteboken.
Men nu ska jag snart se den igen, Lära för livet alltså, inte Hej Matematik från årskurs 2. Discshops hemsida är den segaste i världshistorien, så därför blev inga fler beställningar gjorda. Det är Stefan och Krister och sån skit som ligger och slöar ner hela internet, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar