Igår var jag och red i min nya grupp! Kände alla utom en som inte var där igår men som jag säkert vet vem det är. Fast Häxan räknar jag i och för sig inte till min bekantskapskrets, mer om det sen.
Fick en av ridskolans trotjänare som jag trots det aldrig har ridit förut eller känt något sug efter att prova eftersom han är så stor. Nu får jag ju rida stora hästar vare sig jag vill eller ej, så det var bara att greppa ryktborsten och se glad ut. Trotjänaren har också rykte om sig att vara tung och seg, men det är jag ju van vid och jag rider hellre en som är tung och seg än en som är nervös och stirrig.
Tänk på att Trotjänaren är en rymmare, varnade en i gruppen mig och jag bara jaja, det är lugnt för jag hade ju bundit upp honom i boxen. Hade precis kratsat ena bakhoven när han plötsligt bara försvann och det enda jag fick tag på var hans svans. Boxdörren (som är en sån där skjutdörr) var kanske öppen en halv decimeter men han bara körde in mulen där och pressade sig ut, och det TROTS att han var uppbunden. Uppenbarligen hade han lärt sig hur man tar sig loss från ett säkerhetsgrimskaft, eller så var det något fel på just det grimskaftet. Oavsett vilket så befann sig Trotjänaren i rask marsch på mot höbalarna längst ner i stallgången, och jag fick halvspringa efter hållandes i några tagelstrån på hans svans (som om det skulle göra någon nytta) på ett mycket ovärdigt sätt. Det var ju en bra start, NOT. Men han lät sig infångas och återföras och sen fick jag fixa resten med helstängd boxdörr. Det gillar jag inte riktigt, för såna där skjutdörrar har ju någon slags låsmekanism i form av en metallbåge som faller ner när dörren är helt stängd och sen kan man inte öppna den inifrån. Inte så att jag är rädd för att bli inlåst och få tillbringa hela natten i stallet, för det är ju alltid folk i stallet, men det är ju inte så lite förnedrande att stå där och behöva ropa Hallå...kan någon släppa ut mig?, been there, done that.
Ridningen gick faktiskt bra! Jo, han var tung och seg, men det lossnade efter ett tag och då blev han mjuk och riktigt trevlig att arbeta med. Vi red en övning som gick ut på att man travade längs med fyrkantsspåret och på vissa ställen skulle man vända in mellan bommar på medellinjen, göra halt och rygga. Vet inte vad det är med ryggning, men det verkar inte vara något man tränar längre? När jag var barn och red på ridskola så var det mer eller mindre standard på varje lektion att alla skulle göra halt på spåret och rygga fyra steg. Eller jag minns det som att det alltid var fyra. Vet inte varför man inte gör det längre? Ryggar alltså. Hur som helst så gjorde vi det igår och det kändes som en nyttig övning. Trotjänaren skötte sig bra och det var faktiskt väldigt roligt att för en gångs skull få rida en skolad häst. De senaste åren har det ju mest handlat om tjuriga och/eller lata ponnyer (Bulldozern, Pojken, Köttbullen) eller mer eller mindre outbildade unghästar (Jättinnan, Travaren, Ettan, Lille P). Så det var ju kul med en häst som så att säga bara gjorde jobbet (om än inte frivilligt) och att jag fick känna att jag faktiskt KAN rida, hehe.
Häxan var ju där, som sagt. Jag hälsade lite svävande sådär som jag skulle ha gjort med vem som helst som man springer ihop med i stallgången. Efteråt kom hon fram till mig och sa att hon tyckte att hon kände igen mig från någonstans. Jag svarade lite raljerande att ja, men jag är ju runt och härjar i alla möjliga sammanhang så det kan ju vara lite varstans. Hon frågade då om jag hade ridit på ridskolan förr, och det tillstod jag att jag hade på 90-talet och fram till 2008 nån gång. Men polletten ramlade tydligen ändå inte ner. Jag höll masken och låtsades som att jag inte mindes ett skvatt av vilka människor som hängde i stallet på den tiden, och Häxan borde haft samma problem fast på riktigt, för hon gick och sneglade åt mitt håll och såg fundersam ut resten av tiden.
Bortsett från Häxan så var det en trevlig grupp, och hon som var instruktör var helt okej. Hade kanske önskat lite mer personlig feedback, men det kommer kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar