Igår hade jag så S-J-U-U-U-U-K-T ont i huvudet halva eftermiddagen och hela kvällen. Inte så att jag trodde jag skulle dö, men något åt det hållet. Låg i sängen och led utan att någonting blev så värst mycket bättre, så jag kravlade mig upp och smaskade i mig ett par Citodon istället, vilket tydligen är så nära droger i sex, drugs and rockn'roll som man kan komma nuförtiden. Sedan kollade vi på På Spåret, så det var kanske inte direkt en slump att resultatet blev som det blev igår, dvs uruselt. Alla jag har pratat med är dock rörande överens om att den här omgången är sjukt mycket svårare, så svårt att det nästan inte är roligt. Så vi är uppenbarligen inte ensamma om att känna oss lite halvtröga.
Väcktes i morse av att det gick en katt över tomten. Eller inte av det utan av Vakthunden Som Aldrig Sover, a k a Remus, som alltid har ett öga öppet mot trädgården och är redo att tala om för hela världen, eller åtminstone oss, att HALLÅ, DET ÄR EN INKRÄKTARE HÄR. Inbrottstjuv eller katt, här gör vi minsann inte någon skillnad på folk och fä. Det är ju sådär kul klockan sju på morgonen, men eftersom jag vaknade utan huvudvärk så var det nästan som att få en fin present. Kallt var det också, men ingen snö. Än. Hoppas det inte kommer någon heller. Jag tog med mig taxarna och gick ut och promenerade i sakta mak i ett par timmar. Kom hem, åt lunch och nu lyssnar jag på gårdagens Jansson & Wester på P4 och dumsurfar lite. Ingenting står på agendan idag. Tittade ut förut och konstaterade att fönstren var extremt smutsiga. Det var ingen överraskning, för de är inte putsade sedan Jesus tog sig för att förvandla vatten till vin. Så hade vädret varit annorlunda så kanske jag hade känt att fönsterputsning borde vara en punkt på dagordningen, men nu är det ju på tok för kallt för sådana aktiviteter. Inget ont som inte har något gott med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar