söndag 25 november 2012

Jag har varit otrogen

I flera år har jag letat efter Den Perfekta Kameran. Ända sedan min Nikon Coolpix S10 ramlade i ett betonggolv på en 40-årsfest med fri sprit och taxi hem så har jag försökt hitta en värdig efterträdare, med sådär lyckat resultat. Jag har ju nämligen Kameran med stort K redan, en Olympus SP-565 Ultra Zoom. Den har ALLT (i mina ögon). 20 x optisk zoom, 1 cm närgräns, tar bra bilder när motivet är i oskärpa, går på vanliga AA-batterier. Det som ligger på minussidan är egentligen bara att den är ganska stor och klumpig. Inget man bara stoppar i jackfickan och spontan-har-med-sig när man går ut, utan det blir lite Kalle Ankas fotografiska expedition av det hela. Ett projekt liksom, och därav inköpet av Nikon Coolpix S10 en gång i tiden. Och den var ju helt perfekt att ha med sig i fickan och ta en massa fräna bilder i förbifarten. Ända tills den där olycksaliga 40-årsfesten då alltså. För sen hade den modellen naturligtvis utgått, och jag vet inte, det känns inte som att kamerautvecklare och jag har samma syn på vad som är viktigt. Jag vill ha 1. mycket zoom, 2. liten närgräns, 3. bra sport-läge, dvs kunna ta hyfsade bilder fastän motivet är i rörelse och 4. att kameran drivs av vanliga djävla AA- eller möjligen AAA-batterier som man kan köpa varsomhelst. OCH DET VERKAR FAN I MIG HELT OMÖJLIGT ATT HITTA. Har plöjt igenom några varianter de senaste åren. Och ja, jag köper ju inte det allra dyraste förstås. Kan tänka mig att lägga ett par tusen på en kamera som ska hänga med i väskan, inte mer. Men de där fyra kriterierna är snudd på omöjliga att uppnå, och då är jag ändå beredd att rucka på den fjärde om 1, 2 och 3 är uppfyllda.

Bäst hittills är en modell från Canon, men jag är definitivt inte kär i den. Den tar skitbra makrobilder, det gör den, och zoomen är hyfsad. Den drivs av AA-batterier, eller snarare, den ÄTER AA-batterier. Tar man 10 bilder utomhus under den svalare årstiden så börjar batterisymbolen att blinka. Jag skojar inte. Sen kan man väl kanske ta 20 bilder till och sedan får man mata i nya batterier om det ska fotograferas något mer. Dessutom så är det ett MECK med menyerna. Har man kameran på Auto så bestämmer den själv om den ska gå över till makroläge eller inte, och rätt ofta "inte" även om jag håller objektivet 1 cm från motivet. Har jag den på "sport mode" så går det inte att gå över till makroläge alls, utan då måste man in i och fitta omkring (ursäkta) i menyer till förbannelse och sedan har den där fjärilen eller vad det nu var man ville fotografera flugit sin kos för längesen. Och det där "sport mode" ger jag verkligen inte mycket för, det ska till bra mycket tur om man ska få en bra bild även om inte alla står blickstilla och håller andan. Dessutom är den trots sin relativa litenhet ganska tung och klumpig för att vara en ha-med-i-väskan-kamera.

Igår när jag var ute fick jag någon slags kameraversion av Falling Down. Först så stängde den av sig för att batterierna var slut. Innan dess hade jag tagit en serie jättesuddiga bilder i rörelse och svurit över menyerna. Så idag när jag skulle gå ut så kände jag bara ett NÄE. Och så plockade jag fram Olympusen igen. Och jag vill bara säga: FÖRLÅT. Förlåt för att jag har tyckt att du varit stor och klumpig. För allt annat är nämligen perfekt. Det underbara makroläget som man lätt kommer åt med bara en tumtryckning. Det fantastiska sport-läget. Zoomen! Batterierna som håller i EVIGHETER. Den har ju fan i mig ALLT! Den förtjänar en plats i kamerornas Hall of fame. Den förtjänar definitivt mer än att bara hänga på en krok i hallen och se ledsen ut. 

Det enda trista är att den faktiskt är så gammal så att minneskortet inte passar i min dators inbyggda minneskortläsare. Jag vill minnas att jag köpte den, kameran alltså, inte datorn, runt år 2004 eller däromkring, och tekniken har uppenbarligen tagit ett gigantiskt steg framåt sedan dess. Det var ju synd när jag som bäst lärt mig uppskatta att bara kunna plocka ut minneskortet och pluppa in i datorn istället för att hålla på och joxa med sladdar och ha sig. Men det var tydligen på bekostnad av tvivelaktig bildkvalitet, så än en gång, Olympus: FÖRLÅT MIG. Gräset var inte grönare på andra sidan.

En djävla RÖV-bild. Canon, du är ute ur leken.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar